Alexander Skarsgård, dubbelgångaren och maskarna
Ja, det är ju aldrig tråkigt i New York iallafall. I går var jag bakis och gick och shoppade med Linda och Johanna. Det blev inte så mycket köpt (några Dermalogica-produkter, en kjol och en topp). När jag kom hem och skulle göra mig i ordning för utgången upptäckte jag flera vita larver i mitt rum!! Behöver jag beskriva hur mycket jag flippade ur? Paniken var total. Enligt min roomie är det helt normalt i New York och de har en exterminator som kommer regelbundet, så det är lugnt...jaha. Det värsta är att vi bor i en källare... Som tur var så finns det ett ledigt rum på övervåningen i två dagar till innan vår nya roomie flyttar in så där bor jag nu. Lite knäckt över att jag inte kan bo kvar där utan måste ner i den läskiga larvkällaren igen. Men gissa vad det är för en som ska flytta in där på tisdag? Jo, en tjej som heter Helena, är frilansjournalist och kommer från Sverige! Låter det som någon ni känner? Så sjukt, jag har en dubbelgångare som håller på att ta över mitt nya liv.
Anyhow, nu det viktiga: Bästa sättet att lugna ner sig efter larveskapader är sangria. Vi åt middag på Miss Lily's i Soho, en jamaicansk restaurang packad med modeller, läskigt snygga människor och väldigt hög och bra musik. Maten? Jaha, den var väl också bra. :) Sedan åkte vi vidare till Jane Hotel, ett otroligt snyggt och pampigt ställe fullt med många väldigt skitnödiga och extremt trendiga människor och väldigt dyrt vin. Men musiken var bra. Men allra bäst blev det när vi till slut drog vidare till Kenmare, en jättebra och lite skitigt cool källarbar med underbar stämning! Alla möjliga människor och stilar och verkligen bra drag! Och ja, helt plötsligt står Alexander Skarsgård och Stakka Bo bredvid oss och dansar! Vi höll på att dö. Tänk er: du är full, du är i New York och du har spenderat hela sommaren med att skriva artiklar om Skarsgårds kärleksliv, göra bildspel på lättklädda bilder på honom och satt rubbar som "Här strippar Skarsgård" - och så står han plötsligt bara där. Då är det förlåtet om man helt plötsligt regregerar till 14 år och blir allmänt galen. Det bästa var när min kompis puttade in mig i honom och sa: "Nu har du rört vid honom iallafall". Det sämsta och det största lågvattenmärket var nog när vi skuggade honom i ett par meter utanför klubben och jag tog en bild på när han försvinner runt hörnet, asrädd för att bli upptäckt av några pinsamma svenskar. Hejdå stolthet!
Nu ska jag städa badrummet och sen gå på en marknad i Williamsburg!
Anyhow, nu det viktiga: Bästa sättet att lugna ner sig efter larveskapader är sangria. Vi åt middag på Miss Lily's i Soho, en jamaicansk restaurang packad med modeller, läskigt snygga människor och väldigt hög och bra musik. Maten? Jaha, den var väl också bra. :) Sedan åkte vi vidare till Jane Hotel, ett otroligt snyggt och pampigt ställe fullt med många väldigt skitnödiga och extremt trendiga människor och väldigt dyrt vin. Men musiken var bra. Men allra bäst blev det när vi till slut drog vidare till Kenmare, en jättebra och lite skitigt cool källarbar med underbar stämning! Alla möjliga människor och stilar och verkligen bra drag! Och ja, helt plötsligt står Alexander Skarsgård och Stakka Bo bredvid oss och dansar! Vi höll på att dö. Tänk er: du är full, du är i New York och du har spenderat hela sommaren med att skriva artiklar om Skarsgårds kärleksliv, göra bildspel på lättklädda bilder på honom och satt rubbar som "Här strippar Skarsgård" - och så står han plötsligt bara där. Då är det förlåtet om man helt plötsligt regregerar till 14 år och blir allmänt galen. Det bästa var när min kompis puttade in mig i honom och sa: "Nu har du rört vid honom iallafall". Det sämsta och det största lågvattenmärket var nog när vi skuggade honom i ett par meter utanför klubben och jag tog en bild på när han försvinner runt hörnet, asrädd för att bli upptäckt av några pinsamma svenskar. Hejdå stolthet!
Nu ska jag städa badrummet och sen gå på en marknad i Williamsburg!
Kommentarer
Trackback
