whileinnyc

Nu börjar min Hamptons-vistelse gå mot sitt slut. Det känns bra, börjar sakna pulsen i New York och börjar bli lite trött på att äta en massa..:) Vill tillbaka till min "en yoghurt om dagen och ett mål skräpmat om dagen om jag hinner"-diet. Närå. Nu när fransyskan har gjort det lite mer beboeligt där hemma, ska jag börja äta hemmavid och spara pengar igen.

Såå..vad har hänt sedan sist? Jo, i onsdags efter att jag intervjuat hotellägarinnan gick jag ut och åt på ett litet Inn i East Hampton. Det var en underbar (och dyr) måltid och med allra bästa service, där jag satt och läste och hade det alldeles förträffligt. Skön avkoppling från den senaste tidens stress i storstaden. Här är det inte många knop som tas, speciellt inte som att det är värsta lågsäsongen och knappt en kotte någonstans. Sedan mös jag i mitt fina mumin-rum och bara hade det härligt.

Igår onsdag blev det mer fart, först plåtade jag hotellägarinnan och sedan åt jag plättar med hjortronsylt till frukost. Sedan åkte jag tillsammans med hotellmanagern till en vingård och fick prova mängder av fina viner - oooh det var så gott! Det var ett fantastiskt ställe, vi fick en privat rundtur bland vintankerna av vinmakaren och fick prova vinerna i olika stadier av färdighet, mycket intressant. Sedan testade vi ungefär tio olika viner - bland annat några som kostade över tusen spänn...klockan var ju bara elva på förmiddagen och jag blev nästan lite full...

Sedan åkte vi till Sag Harbor, en liten hamnstad här omkring och kollade runt och vidare för att kolla in stranden med sina enorma vågor - förstår vad som lockar hit folk på sommaren! Sedan blev det dags för lunch på hotellet och sen blev jag övertalade att stanna på ett cocktailparty för Hamptons filmfestival som skulle börja samma kväll. Det bara vällde in folk i fancy kläder och som hivade skumpa (jag också för att inte känna mig så bortkommen) och massor av fotografer. Gud vad jag kände mig malplacé bland alla lyxmänniskor, speciellt som jag inte hade ett piss med festivalen att göra. Efter ett tag smet jag ut till en taxi och åkte till mitt nästa hotell i Southampton - som är fint men ja, liksom inte lika fint. Jag gick ut och åt på stan på en mindre lyxig sylta full med locals och käkade burgare, cheesecake, drack rödtjut och bellinis tillsammans med min schyssta bok. Sedan gick jag hem till rummet och kollade på Hollywoodfruar (vilka skulle passa in som hand i handske här).

I dag fredag har jag käkat brunch på ett café, kollat in stan (gick fort) och nu sitter jag på hotellet och väntar på att min buss till storstan ska gå!! Hepp vilken lång bloggpost...förlåt.

Iaf, Dagens lärdom: I The Hamptons serveras man bara omeletter utan ägg-gula för den kör en tydligen tjock. Det är självklart inte lika gott.

När jag hade det som allra jobbigast här i NYC och bara ville hem sa en nyfunnen och mycket uppskattad vän till mig att jag skulle komma i håg alla lärdomar som jag får i denna stad. Hon sa att sedan hon flyttade hit har hon lärt sig så mycket nytt. Jag, misstrogen och negativ kunde inte komma på ett skit som jag hade lärt mig. Sedan dess har jag funderat mycket på det. Vad fan har jag lärt mig här? Jag tänkte att jag skulle lista upp det - jag brukar ju gillar listor. (har en "om jag och joel skulle ha inflyttningsfest-lista(vi bor inte ihop än) och en bröllopsgästlista (inga ringar på mina fingrar) och massor av "filmer/restauranger/affärer/länder som jag ska besöka och ett gäng prylar jag behöver/eventuella middagsbjudningslistor etc). Men eftersom inget är som vanligt så orkar jag inte göra en lista. Men en lärdom då och då; det kan jag bjuda på. Så håll utkik i fortsättningen efter Dagens lärdom som ska bli en återkommande grej här på bloggen.

Min första lärdom kommer att komma i från the bad times med boendet här:

En muntlig överenskommelse betyder inte ett skit. Pengar i hand och med resväskan med dig är det enda sättet att få hyra in sig. Alla ljuger och skiter i andra när det gäller boendesituationen i NYC.

Lärdom nummer två:
En hel massa nya kunskaper om grafisk design.

Hepp!

Varför är jag så ofta så himla nervös? Allt brukar ju bli så nedra bra till slut ändå :). Nu sitter jag i mitt rum på lyxiga hotellet C/o Maidstone i East Hampton och tycker att jag och allt runt omkring mig är så bra. Jag har precis intervjuat ägarinnan till stället och fått massor av superbra tips till artikeln. Varje rum på det här hotellet är inrett efter en känd skandinav - och jag har fått Tove Janssons Mumin-rum! Så här mår jag och min lyckoamulett Lilla My (som jag fått av älskade Mary) alldeles prima. Kolla vad fint det är va? Jag kände mig som en luffare som inte sett en ren dusch eller säng på veckor - nä vänta, det har jag ju faktiskt inte heller!

Jag hade dock fett otur med vädret - senaste tiden i NY har det varit 29 grader varmt även sent in på natten så jag har blivit van vid att inte ens ta med mig en jacka ut. I dag, just som man tänkte promenera till havet, började det regna och jag frös händer och fötterna av mig. Snyggt att jag inte ens tagit med mig ett par strumpor! Nåväl, jag har plåtat massor av lyxiga kåkar, smygkollat på alla designerbutikerna och ätit lunch på ett ställe som var fullt av lunchande hemmafruar med designerväskor och iklädda fritidskläder/myskläder (ja de ser verkligen ut så). Som jag lyssnade på deras skvaller, haha!

Nu ska jag gå och äta middag på ett lyxigt ställe här bredvid och sen låna en dvd från lobbyn och mysa ner mig i sängen...
Åh vad jag ska njuta i natt! I morgon kommer Johnny Depp och Susan Surandon hit och ska bo på hotellet för att gå på East Hamptons filmfestival...synd att jag drar till Southampton då.. hepp!

Mitt rum!

Älskar kolonialstilen på husen!

Nu sitter jag på lyxbussen The Hampton Jitney på väg till East Hampton!! Ska spendera tre dagar i East och Southampton på Long Island. Så nu slipper jag luftmadrassen och istället väntar sköna sängar med egyptiska bomullslakan (det är tydligen en stor grej med sådana lakan där). Mitt nya hem har dock blivit bättre - fransyskan har städat upp där hemma och vi har fått rätt fint, mina kläder ligger inte längre i plastpåsar och jag har inhandlat en hårtork. Till och med katten och jag är lite bättre vänner. Fransyskan är rätt gullig också och sällskaplig.

De senaste dagarna har jag jobbat som en galning - det har varit rätt galet! Men jag har fått träffa så fantastiskt fascinerande personer - igår mötte jag Milton Glaser, 82, en av världens mest inflytelserika grafiska designers som står bakom I love NY-loggan. Vilken människa, jag lyssnade utan att ens blinka på de mest fascinerande historier. Han var verkligen en berättare - en person som talar i citat. Det var som att kliva tillbaka i tiden till 60-talet när jag klev in i hans studio. Vilket liv han levt!

I går var andra Helena förbi och drack vin och åt ost - och fransyskan hade också polare över, varav en hade en blind hund som var ytterst märklig. Alla var designers såklart. I dag är jag trööött. Men nu måste jag förbereda intervjun med miljonärskan i The Hamptons!

puss o kram

Hej!!

I går städade jag ur mitt nya rum som var så jäkla skitigt, tänker inte ens berätta... Fransyskan har massor av kläder och dyrt smink - men det är fett ostädat.
Sedan gick jag jättelångt för att hämta min kemtvätt - för att upptäcka att den var stängd. Det blev lite jobb i andra Helenas lägenhet och sen gick jag faktiskt och fick manikyr...som jag redan har lyckats paja såklart! Efteråt käkade vi tacos i Williamsburg och sedan blev det hem och jobba hela kvällen.
I dag hade jag äntligen min intervju på Blomberg Businessweek - så nedra fancy ställe! Det gick bra och var otroligt fascinerande - kommer snart i ett magasin nära dig. Jag var väldigt nervös innan, men det kändes bra. Sedan drog jag på en kändisintervju på ett hotell vid Time's Square, får se om det landar i något. Sedan åkte jag till The village och här är jag nu, på en italienskt cafe/restaurang och jobbar.

Vet ni? Saker är verkligen inte som vanligt.
Jag har knappt shoppat alls.
Jag har inte ens varit inne på ett Victoria's Secrets eller ett Sephora (under denna resan alltså).
Och knappt tänkt på vad jag har satt på mig överhuvudtaget!
Jag äter max ett eller två mål mat om dagen (och de är små).
Jag har burit med mig min dator vart jag än går - och den är tung!
Jag har inte fönat håret på två veckor - jag har ingen hårtork.
Jag sover på en uppblåsbar madrass.
Mina kläder ligger i plastpåsar.
Jag har lagat mat en enda gång på två veckor - och då kokade jag färsk pasta i tre minuter.

Men what the heck - jag är i New York!

Jag har skaffat ett nytt boende! Men inte flyttat in än dock... Ännu en dag av bostadsletande är till ända. Vi började vår dag i kollektivet/hostellet och packade i ordning våra saker (fett trött på att leva i en resväska nu) och åt en supergod frukost/lunch på Simple Café här i Williamsburg. Det har ju helt plötsligt gått och blivit vårt nya hood. Och inte mig emot - det kryllar av schyssta butiker och restauranger precis överallt. Men jag kan också tycka att det nästan känns lite turistigt - det är mängder med hipsters från hela världen som samlats här och alla går runt i coola kläder, festar jämt och väldigt många är just sådana som vi: "icke-Newyorkers" utan européer som precis som vi tänkte "ååh vad NY är ballt - där ska jag bo".

I allafall, sedan fortsatte vi på jakten - jag skulle kolla in ett ställe i Park Slope - ett övre medelklassområde i Brooklyn som är ytterst välordnat med vackra Brownstone-hus och mammor med barnvagnar (tänk er NY-versionen av lattemammorna i Västermalmsgallerian). Fint område, men inte särskilt roligt kanske. Det visade sig att det var ett rum i en stor lägenhet med en något scary tant i, hon jobbade hemma, hade på sig solglasögon i ett supermörk lägenhet och pratade vitt och brett om att hon jobbade med "investments". Min nya roomie? Nej. Hade dock ångest när jag tackade nej...för jag hade inget annat. Men nu har jag det! Ska flytta in hos en fransyska i hennes omgjorda lagerlokal som tjänar som en stor designstudio/lägenhet här i Williamsburg. Hon heter Julie och är modedesigner (som alla andra här, om de inte är modefotografer eller modeller). Men hon har en katt som jag är allergisk mot och som överhuvudtaget verkar fett jobbig. Den rymde i dag och jag har redan varit på jakt efter den på NY:s gator...den heter Mouche och har också krypit in i min resväska och rivit sönder min madrass...vi kommer bli så såta vänner han och jag.

Jag måste städa upp i rummet i morgon (fett sunkigt, jag hittade en öppnad kondomförpackning under madrassen). Men ja, jag får påminna mig om att jag faktiskt bor i New York...! För att fira våra nya boenden gick jag och Helena ut och åt på en vietnamesisk restaurang i Williamsburg - jättegott. Vi blev till slut rödvinströtta och där är vi nu. Jag ska sova hos henne i hennes superfina ställe i kväll! Så därför, godnatt.

Med risk för att överdramatisera...(jag är ju rätt bra på det) så tänker jag bara skriva läget supersnabbt och kort och precis som det är. Vet att flera vänner har hört av sig, men jag har inte tid/orkar inte svara just nu. Efter ännu en natt (utan täcke i en superkall källare) i bedbug-lägenheten fick jag fler bett och fann lössen krälande i handfatet...då slängde de ut den sängen med och jag och andra Helena stod i går bostadslösa. Vi letade hela dagen och blev fuckade av både en och två och flera uthyrare som försökte blåsa oss och lovade saker de inte höll. Till slut (efter att jag börjat gråta hemma hos en argentinsk brud) hittade vi ett kollektiv i Willamsburg som hyrde ut rum per natt. Här får vi nu bo i två nätter. Vi ränsade ut i larv/bedbuglägenheten och kom hit sent på kvällen i går och däckade. Det här är ett coolt ställe, en gammal lagerlokal som byggts om och det är väldigt "New york" och ja, svindyrt.

Jag har pendlat mellan hopp, fasa, uppgivenhet och kämparanda de senaste dagarna och vet inte vad jag ska ta mig till. Har under alltsammans lyckats landa ett par jobb till iallafall så förhoppningsvis klarar jag att fixa ett nytt boende som vid det här laget kommer bli bra mycket dyrare än vad jag hade tänkt. I dag har vi precis som igår svarat på bostadsannonser och sprungit på visningar...inget hundraprocentigt napp än. Folk säger ja, men sedan om man inte kommer med pengarna på två röda, ger dem det till någon annan. Sedan ställdes en av mina jobbintervjuer in eftersom Steve Jobs dog. I kväll tog vi en kortare paus och gick och tog en snabb middag i East Village med Hellen, min gamla rumskompis (som är den snälla). Jag fick även tillbaka pengarna från häxan i förra lägenheten. Har också på omvägar fått höra att de har ljugit rätt friskt och att det här inte alls är första gången de har haft problem med både råttor, bedbugs och skalbaggar...samtidigt som de ständigt verkar förneka det.

Ok, vänner håll tummarna att jag överlever det här! PUSS!

...så blir det det! Ok, jag ska inte tjata ut er med larverna. Jobbare var här hela dagen igår och tätade varenda liten springa i källaren och la gift i väggarna och tvättade ut och hade sig. Så det verkar fixat. Den nya Helena kom på dagen igår när vi höll på att fixa som mest. Så då var vi ju ett rum kort, i och med att jag tvingades flytta in i det rummet hon skulle ha. Icke visste vi då att vi snart skulle mista även det rummet.....

Jag hade redan då utvecklat härligt fina men misstänksamma "myggbett" och hade redan tagit upp den fruktade frågan....bedbugs? Min roomie vägrade tro på mig och sa att det måste vara en spindel som bitit mig....och det skulle vara bättre? Ja, för dem, för då behöver vi ju inte slänga ut alla textiler och en hel säng. Men betten blev fler. De tvingade mig till läkaren (hejdå 80 dollar) för att få en diagnos som bekräftade vad jag misstänkte. Jag fick medicin (hejdå 45 dollar) och sen tvätta alla mina kläder (hejdå jag vet inte än hur många dollar). Först larver, nu bedbugs!

Ja, jag var nära gråten många gånger igår. Mina roomies tycker typ att jag är en smittohärd. Men det är ju deras jävla lägenhet som har gett mig all skit!! Så jag fick ställa in den efterlängtade middagen på Freeman's och istället gå till tvättomaten. Eftersom vi inte hade tillräckligt många sängar så bestämdes det att jag skulle få sova i Matts lägenhet medan han sov hos sin tjej.

Ok, läget under kontroll tänkte jag och jag är ju inte den som vill missa en utgång så jag och nya roomien Helena åkte in till stan för att möta upp de andra svenskarna. Vi hamnade på truckerhaket Hogs n' Heifers som är inspirationen bakom baren i filmen Coyote Ugly. Jag har varit där tidigare men de andra ville se det. Bakom baren hänger miljontals behåar som tjejer slängt av sig och bartjejerna bär tajta jeans och läderbehåar med fransar och så dansar de någon slags riverdance på bardisken till den mycket turistiga men uppmuntrande publiken.
Fort fick vi nog och fortsatte till slicka takbaren Plunge på Gansevoort hotel, som har ett något mer förfinat klientel (haha eller snobbigt) och en härlig utsikt med dyra men utsökta drinkar.

När det var dags för hemgång fortsatte problemen...jag hade ju inga nycklar till Matts lägenhet men hans roomie hade lovat att låta dörren stå öppen. Så när jag dök upp där klockan två på natten...vad tror ni? Dörren var såklart låst. Ok, hemlös i Brooklyn mitt i natten. Schyyyst. Jag hade inte mycket annat val än att åka hem till bedbugslägenheten och sova på soffan. Ja, och här är jag nu. I dag ska jag gå till kemtvätten (ännu mera stålar att säga hejdå till) och till doktorn igen för att få nåt slags intyg som utrotaren behöver. Härliga dag....om jag ska jobba? Hm...ingen aning när jag ska hinna det...

Nu är jag tillbaka. På fler än ett sätt. Efter en fantastiskt rolig kväll i lördags blev allt bara så jobbigt på söndagen och måndagen. Jag bytte rum och vi visste inte hur vi skulle göra med larverna...nu sitter jag i köket och lyssnar på ungefär fem/sex snubbar som håller på och letar döda djur i väggarna i mitt rum (nu gissar de på en tvättbjörn). De ska döda allt och stänga av skiten. Så ja, det är ju bra att de gör något iallafall. Jag tappade geisten och satt inne hela söndagen - vilket jag fick eftersom jag var bakis. Men på måndagen var det likadant. Jag kom inte ur huset och jag jobbade inte. Deppen var stor. Men tack vare en helt underbar vän tvingade jag mig själv att minnas hur det var när jag vantrivdes i Kalmar under högskoletiden och brukade klä upp mig, gå ut i snygga kläder och låtsas att jag var i en film. Det hade jag glömt att jag gjorde men min älskade Erika fick mig att minnas hur jag kom ur isoleringen, då jag kände mig ensammast i världen i en främmande stad där jag inte hade så många riktiga vänner.

Så ja, jag satte på mig min finaste svarta hatt, platåskorna och ponchon och gick ut i New York-natten. Åkte tamefan tre tunnelbanor för att äntligen komma till Schiller's, som är en av kändiskocken Keith McNallys restauranger. Han driver också bland annat superrestaurangerna Pastis, Balthazar och Morandis här i NY (har varit på alla tre och älskar dem). Jag har ätit på finrestauranger förut själv, så det är inget jag tycker är jättejobbigt - men jag vet att det är en stor grej för många. Just denna dag när jag isolerat mig så i två dagar var det ändå något som jag var lite stolt över - speciellt som att sådana där ställen kan ha sjukt snobbig personal som kan tvinga en att vänta på ett bord i två timmar. Jag fick dock ett bord efter tio minuter och hängde i baren tills dess. Restaurangen var full med par och högljudda sällskap och maten var väldigt bra. Jag hade inte ätit ett lagat mål mat på tre dagar då - så jag beställde Steak frites, crème brulé och både rött, vitt och muscatvin. Och jag öppnade inte ens min medtagna bok! Satt där i min basker på det franska brasseriet med shackrutigt kakelgolv och lyssnade på chansons och önskade att jag rökte så jag kunde haft ett sådant där långt munstycke. Ja, som i en film var det. Mission completed.
Sedan åkte jag hem till mina nyfunna svenska vänner och delade en flaska rödvin - vi pratade om hur man lyckas i NY och annat mycket världsviktigt :). En härlig kväll!

I dag har jag lämnat in tvätt, hämtat skor hos skomakaren och nu måste jag verkligen jobba. Puss!

Inte mycket har hänt sen sist. Jag spenderade hela dagen hemma igår, var trött och bakis. Gick aldrig på marknaden för mina polare drog hem för att det regnade. Larverna är det största samtalsämnet här hemma....de kommer troligtvis från en död råtta i väggarna!!! Ok, varsågod att dö allihopa - det gör iallafall jag. Nu väntar jag bara på exterminatorn.

I dag ska jag jobba och sen kanske gå på stan. Har precis bokat bord på Freemans till i morgon med ett gäng svenskar, ser verkligen fram emot det. Har velat gå till den restaurangen länge!

Ja, det är ju aldrig tråkigt i New York iallafall. I går var jag bakis och gick och shoppade med Linda och Johanna. Det blev inte så mycket köpt (några Dermalogica-produkter, en kjol och en topp). När jag kom hem och skulle göra mig i ordning för utgången upptäckte jag flera vita larver i mitt rum!! Behöver jag beskriva hur mycket jag flippade ur? Paniken var total. Enligt min roomie är det helt normalt i New York och de har en exterminator som kommer regelbundet, så det är lugnt...jaha. Det värsta är att vi bor i en källare... Som tur var så finns det ett ledigt rum på övervåningen i två dagar till innan vår nya roomie flyttar in så där bor jag nu. Lite knäckt över att jag inte kan bo kvar där utan måste ner i den läskiga larvkällaren igen. Men gissa vad det är för en som ska flytta in där på tisdag? Jo, en tjej som heter Helena, är frilansjournalist och kommer från Sverige! Låter det som någon ni känner? Så sjukt, jag har en dubbelgångare som håller på att ta över mitt nya liv.

Anyhow, nu det viktiga: Bästa sättet att lugna ner sig efter larveskapader är sangria. Vi åt middag på Miss Lily's i Soho, en jamaicansk restaurang packad med modeller, läskigt snygga människor och väldigt hög och bra musik. Maten? Jaha, den var väl också bra. :) Sedan åkte vi vidare till Jane Hotel, ett otroligt snyggt och pampigt ställe fullt med många väldigt skitnödiga och extremt trendiga människor och väldigt dyrt vin. Men musiken var bra. Men allra bäst blev det när vi till slut drog vidare till Kenmare, en jättebra och lite skitigt cool källarbar med underbar stämning! Alla möjliga människor och stilar och verkligen bra drag! Och ja, helt plötsligt står Alexander Skarsgård och Stakka Bo bredvid oss och dansar! Vi höll på att dö. Tänk er: du är full, du är i New York och du har spenderat hela sommaren med att skriva artiklar om Skarsgårds kärleksliv, göra bildspel på lättklädda bilder på honom och satt rubbar som "Här strippar Skarsgård" - och så står han plötsligt bara där. Då är det förlåtet om man helt plötsligt regregerar till 14 år och blir allmänt galen. Det bästa var när min kompis puttade in mig i honom och sa: "Nu har du rört vid honom iallafall". Det sämsta och det största lågvattenmärket var nog när vi skuggade honom i ett par meter utanför klubben och jag tog en bild på när han försvinner runt hörnet, asrädd för att bli upptäckt av några pinsamma svenskar. Hejdå stolthet!

Nu ska jag städa badrummet och sen gå på en marknad i Williamsburg!

I går kväll var jag ute och festade i Williamsburg. Jag mötte upp Matt och hakade på hem till hans tjejkompis som hade fest. Det var mening att det skulle vara en "pre-dinnerthing" hemma hos henne och sen skulle vi gå ut och käka. Jag var ashungrig och hoppades på en riktig middag. Men först drack vi superäckligt vin i hennes otroligt sunkiga lya och sen gick vi till en rolig bar som heter Union Pole, där de har en stor utegård med en tacovagn. Typ alla struntade i mat och söp i stället - jag köpte en taco som var miniliten. TRE gånger fick jag höra (av män såklart) att anledningen till varför alla är så smala i NY är inte för att de tränar och äter hälsosamt utan för att de super och inte äter alls. De rådde mig att göra "the model thing" och bara strunta i middag för då blev jag fullare snabbare. Ooooook.
Det var dock rätt kul för de var en härlig blandning av folk på festen - bland annat några afroamerikaner, en hippietjej, en hiphopare, en journalist med en sådan där judisk mössa, två hispanic-killar från Queens, ett gäng söta trendiga asiatiska tjejer och en galen alger. Då tycker man ju att det var ändå konstigare att det blev som det blev - att alla tyckte jag var något slags exotisk varelse och att alla bad att få ta på mitt hår och undrade varför jag var så lång. Det blev lite tröttsamt och jag började känna mig som ett cirkusdjur. Till slut fick jag säga: Ok, I'm blond, get over it. Det var som att de aldrig hade sett någon blond förut.
Det blev dans och så men jag drog vidare för att möta upp ett gäng med svenskar som var på Larry Lawrence - en sådan där typisk Brooklynbar med en anonym dörr där man leds in i en lång korridor och tror att man ska komma in i en lägenhet, men så är det en bar. Det var skönt att få prata lite svenska och jag träffade lite nytt folk och alla var jättegulliga.
Vid halv fyra kom jag hem - och smällde i mig (organiska såklart) parmesanchips och schweizisk choklad med havssalt. I dag är jag trött men ska dra ut och shoppa med två svenska tjejer. Hepp!

I går hade jag en lugn dag. Jag sov till tolv och satt hemma och jobbade på eftermiddagen. Sedan tog jag en promenad för att lära känna mitt nya område - och jag gillar det! Det känns lite som när jag var i Karibien, små butiker och frisörsalonger som ställer ut enorma högtalare på gatan som spelar karibisk musik som blandas med musiken från bilar med nedvevade rutor.
Det är massor av folk överallt som hänger på gatorna, hiphop-snubbar som står och hänger vid en bil, barn som leker, killar som spelar rugby (ja på gatan), kvinnor som sitter på yttertrappor och gamla gubbar som röker cigarr på pallar utanför caféer och affärer. Majoriteten är puertoricaner och dominikaner och det vanligaste språket i området är spanska. Jag promenerade runt i en timme och jag såg bara en enda med ljust hår. Men trots att jag nog sticker ut en hel del, är de ingen som bryr sig utan man känner ändå att man smälter in.
Eftersom det här området i Brooklyn är ett så kallat "up and coming"-område så finns det självklart en superdyr och lyxig organisk matvaruaffär. Jag tänkte att eftersom det var fredag så lyxade jag till mig och gick in. Amerikanarna kan verkligen ta i så de kräks - det var lite bajsnödigt trendigt därinne med superhälsogrejer och organiskt hit och dit. Allt var så fint, till och med äpplena var staplade som pyramider. Jag hittade Lindts choklad (som ju hemma inte är särskilt speciell och brukar stå vid kassan) medan den här var framför som europeisk superfin choklad...fick lite hemlängtan och köpte en bit.

I dag blev en bra dag även om den började med samma mensiga humör och ett släng av hemlängtan som det väl blir när man är i en ny stad där man känner ungefär en person. Men jag mötte upp min supergulliga numera ex-roomie Hellen och hennes kompis Caroline. Båda är så söta och vi hängde på demonstrationen på Wall street - som ärligt talat var rätt lam. Sedan satt vi på ett deli och snackade länge och sen hakade de på till kajakpaddlingen - och det var skitkul! Så glad att de följde med, hade inte alls varit lika kul annars. Vädret var dåligt på eftermiddagen och jag var rädd att kajakförsök nummer två också skulle gå åt skogen men det klarnade upp och det var så coolt att paddla med skyskraporna runt omkring en. Men lite läskigt också för det var hårda strömmar i Hudsonfloden och jag fick paddla rätt långt motströms för att kunna se Empire State building från vattnet - men det var helt klart värt det! Man blev dyblöt med sunkigt vatten dock...känner sjukdomarna på huden redan nu! :)Men helt klart en spännande grej som jag kan rekommendera - speciellt i skymningen med en rosafärgad himmel över skraporna. Mer om det snart i en tidning nära dig!

Sedan åkte jag hem till Matt (ja den där enda vännen här) och kollade in hans nya lägenhet - den var hur cool som helst! Eller det var egentligen mest huset som var hur coolt som helst - det fanns en stor swimmingpool inomhus, ett stort gym, en jacuzzi, en bastu, en jättestor gård med utomhusbar, en takterass med solstolar och....ett husdjursspa!
Vi hängde med hans granne - en rolig gaykille från Orlando. Sen råkade jag kolla min mejl och såg ett snorkigt mejl från min snorkiga roomie som surade över AC:n vilken jag inte ens har rört. Trist slut på kvällen men Matt författade ett bra mejl tillbaka som hon svarade på så det verkar lugnt. Nu sängen!


Wikileaks-bilen körde om och om igen runt demonstrationsområdet.

Utsikten från Matts takterass! Slår min får jag nog ändå medge...

..Ser ut så här: Färgglatt eller hur?

Äntligen har jag fått tid att boka hotell i Southampton! Blev såklart fett overpriced (ja jag tänker slänga mig med engelska ord precis som Victoria Silvstedt och Maria Montazami, jag får det nu) :) men väldigt fint.

Kolla in: http://www.southamptoninn.com/

Snart ligger jag där vid poolen och goonar mig!

....där jag bara berättar hur bra jag har det! Igår, dag två, var inte alls en toppdag. Kajakingen blev inte av, jag hade fattat fel och en "Expedition course" var alltså inte att vi skulle ut på expedition utan att en galen kanadensare skulle prata om expeditioner. Och han hade verkligen inget att säga. Men sa det miljoner gånger om. Han berättade totalt ointressanta anekdoter om sina kajaktrippar och typ fyra gånger om hur man packar en kajak. Jag och fotografen stod där och skruvade på oss och ville bara bort. Jag hade mensvärk och ville bara hem, men så klart åkte jag fel i tunnelbanan och hamnade ungefär så fel som man bara kunde. En och en halv timme senare var jag hemma, och ville bara gråta såsom jag alltid vill den där dagen i månaden. Ett avsnitt av Svenska Hollywoodfruar gjorde lite susen och jag somnade utmattad.

I dag ska jag träffa Hellen, min nu utflyttade roomie. Vi bodde ju bara två nätter ihop men hon är ändå just nu min närmsta vän här :). Vi ska kolla in demonstrationen Occupy Wall Street, det ska bli intressant. Sedan ska jag försöka mig på kajakpaddling i eftermiddag igen och hoppas att det går bättre. Ok, that's it for now.

Expressen ändrade planerna på det jobbet som jag pysslar med just nu så de judiska delis är numera historia - på schemat står i stället helikopterflygning och lite annat smått och gott. Först blev jag irriterad men efter ett tag så kändes det skönt - vet inte om jag hade pallat att äta stabbig koshermat i flera dagar. I går på Sarges deli i Murray Hill åt jag de mest konstiga saker - en Matzou ball, som var som en jättestor äggboll i hönsbuljong och oxbringa på potatiskaka med äppelsås. Ganska gott men mastigt. Och jag som är en "italienska delikatesser"-person och rätt kräsen. Jag är stolt över mig själv.

I går kväll träffade jag alltså två svenska tjejer på Roberta's i Bushwick. Jag trodde vi skulle äta och var väldigt sugen på deras underbara pizzor men det var drinkar på den mysiga utegården som gällde. Man får vänta ett bra tag för att få bord där. Det blev ett lustigt sammanträffande med den ena tjejen, eftersom att det snabbt visade sig att hon var från Täby och storasyster till en tjej som jag hängde med i gymnasiet. Ja, världen är liten.

I dag har jag varit och ätit lunch på ett Mellanöstern-hak som hette Zahara's i East Village med Expressens fotograf. Nu är jag hemma och jobbar en stund innan det är dags att dra i väg till kajakpaddlingen. Det ska bli kul men jag är lite nervös!

Nu har jag snart varit ett helt dygn i New York! I dag har jag ätit lunch på ett judiskt deli i Murray Hill med en av mina rumskompisar. Hon var den enda som var hemma igår kväll när jag kom hit och vi klickade jättebra. Hon är 25, jobbar i en vintagebutik i Chelsea och har nyligen flyttat hit från Tuscon, Arizona. Tyvärr flyttar hon till New Jersey redan i morgon, men jag hoppas vi ska hålla kontakten ändå. Vi ska iallafall gå på en demonstration mot orättvisa löner på Wall Street tillsammans på torsdag. Ska bli intressant. 
Har än så länge bara träffat en till av roomiesarna och hon har tydligt visat att hon inte är särskilt intresserad av att hänga med mig. Försökte konversera med henne, men hon svarade superkort och ställde inga egna frågor. Hon har mängder av tatueringar och gick väldigt självsäkert runt i ett jättelitet spetsnattlinne :).
Sedan har jag skaffat mig ett amerikanskt telefonnummer, köpt en tröja på Forever21 och kommit tillbaka till lägenheten rätt utmattad. Men skam den som ger sig, snart ska jag äta middag på Roberta's, den enda restaurangen här i Bushwick som jag faktiskt redan varit på tidigare, med ett gäng svenskar som jag aldrig träffat, ska bli spännande! Har mejlat med en svensk tjej ett tag, vi har gemensamma bekanta och har bestämt att möta upp henne, hennes pojkvän och deras kompis. Nu ska jag jobba lite och läsa på om kosher-mat inför första jobbet för Expressen i morgon. Ska möta Expressens NY-fotograf i morgon på Katz, ett deli som kanske mest är känt för att var skådeplatsen för Meg Ryans orgasm-scen i "När Harry mötte Sally". Sedan på kvällen blir det kajakpaddling i Hudson River med Manhattans skyline i bakgrunden!