New York är aldrig tyst...
...och det är jävligt jobbigt om man vill sova ut på morgonen. I morse vaknade jag klockan sju av att någon byggfirma eller vad faen det var bestämde sig för att borra något här bredvid. De gjorde de för ett par dagar sedan också och jag funderar på att springa ut i morgonrocken och kasta stenar på dem nästa gång.
Det sägs att man väldigt lätt kan bli en New Yorker...det enda som behövs är att man både älskar och hatar staden, gärna på samma gång. I går sa min kompis Matt till mig att man är en New Yorker när man klagar på allt med staden, speciellt tunnelbanan. Scrolla ner lite i den här bloggen så har du en hel post om hur mycket jag hatälskar denna tunnelbana! Och nu vill jag alltså kasta stenar på folk. Ja, de flesta i den här staden är ju rätt aggressiva och explicita. Jag har även börjat märka att jag säger Fuck i varenda mening... en fotograf sa igår: "hey, you're in NY, everone says fuck all the time here. It is what it is."
Nåväl, jag gav till och med en uppsträckning till fransyskan när hon började köra electro klockan nio på morgonen, proppade bomull i öronen och...sov till halv ett! aaaah. Att jag bor precis under en tunnelbanebro och tågen skramlar öronbedövande förbi varje dag, det störs jag faktiskt inte alls av konstigt nog, jag hör det inte ens. Det är nog för att skramlet är konstant. Det är New York i ett nötskal - konstant skrammel.
Anyhow, sen sist har jag jobbat med prinsen yet again. I går var han på nån konferens (snark) och höll tal. Sedan drog jag hem och lämnade två artiklar, stötte på en annan grej som jag lyckades få sålt också. Var skönt att jobba hemifrån och slippa springa runt på Starbucks och jaga internet. Sedan åkte jag och Matt till Greenpoint och åt middag på Manhattan Inn, ett snyggt ställe med pianobar och bra mat. Sedan promenerade vi till Williamsburg och mötte upp Helena och tog en drink som självklart hette Saint Helenas på Oyster Bar. Vi har gått förbi de stället massa gånger och tyckt det sett så mysigt ut - vi hade rätt. Det kändes som att vara i en gammal klassisk film. Bartenderna hade fluga och hängslen och såg ut som att de var portierer i The Shining.
Sen gick jag hem och däckade och här är jag nu i sängen. Julie och jag ska beställa hem thai-mat nu (ja till frukost) och sen ska jag jobba. Joel ligger på mig massa så att jag inte ska jobba när han är så jag måste jobba massa nu innan.
Ikväll ska jag gå ut med min nya kompis Sara, som är amerikan och jobbar som grafisk designer men vill bli konstnär. Hon är jätteduktig och har ritat av mig en gång. Hon har mejlat en jättelång lista med coola klubbar som vi ska testa..ooiii!
Det sägs att man väldigt lätt kan bli en New Yorker...det enda som behövs är att man både älskar och hatar staden, gärna på samma gång. I går sa min kompis Matt till mig att man är en New Yorker när man klagar på allt med staden, speciellt tunnelbanan. Scrolla ner lite i den här bloggen så har du en hel post om hur mycket jag hatälskar denna tunnelbana! Och nu vill jag alltså kasta stenar på folk. Ja, de flesta i den här staden är ju rätt aggressiva och explicita. Jag har även börjat märka att jag säger Fuck i varenda mening... en fotograf sa igår: "hey, you're in NY, everone says fuck all the time here. It is what it is."
Nåväl, jag gav till och med en uppsträckning till fransyskan när hon började köra electro klockan nio på morgonen, proppade bomull i öronen och...sov till halv ett! aaaah. Att jag bor precis under en tunnelbanebro och tågen skramlar öronbedövande förbi varje dag, det störs jag faktiskt inte alls av konstigt nog, jag hör det inte ens. Det är nog för att skramlet är konstant. Det är New York i ett nötskal - konstant skrammel.
Anyhow, sen sist har jag jobbat med prinsen yet again. I går var han på nån konferens (snark) och höll tal. Sedan drog jag hem och lämnade två artiklar, stötte på en annan grej som jag lyckades få sålt också. Var skönt att jobba hemifrån och slippa springa runt på Starbucks och jaga internet. Sedan åkte jag och Matt till Greenpoint och åt middag på Manhattan Inn, ett snyggt ställe med pianobar och bra mat. Sedan promenerade vi till Williamsburg och mötte upp Helena och tog en drink som självklart hette Saint Helenas på Oyster Bar. Vi har gått förbi de stället massa gånger och tyckt det sett så mysigt ut - vi hade rätt. Det kändes som att vara i en gammal klassisk film. Bartenderna hade fluga och hängslen och såg ut som att de var portierer i The Shining.
Sen gick jag hem och däckade och här är jag nu i sängen. Julie och jag ska beställa hem thai-mat nu (ja till frukost) och sen ska jag jobba. Joel ligger på mig massa så att jag inte ska jobba när han är så jag måste jobba massa nu innan.
Ikväll ska jag gå ut med min nya kompis Sara, som är amerikan och jobbar som grafisk designer men vill bli konstnär. Hon är jätteduktig och har ritat av mig en gång. Hon har mejlat en jättelång lista med coola klubbar som vi ska testa..ooiii!
Kommentarer
Trackback
