whileinnyc

Till slut gick jag ut ur huset och mötte upp Sköna Helena. Vi promenerade på stan och försökte hitta efter ett ställe där vi kunde äta pannkakor med lönnsirap trots att brunch-tiden för länge sedan var över. Det misslyckades och slutade med att vi hittade en mörk och härligt skabbig brittisk pub där vi åt de mest konstigaste saker...det var smörgåsar med hommus och äpple och avokado och andra mackor med smält ost, pommes frites och någon friterad skit som hette tots. Nåja, jag äter inte mer i dag. Och jag åt faktiskt inte ens upp så en sån jävla kalorichock blev det inte ändå....(intalar jag mig såklart #söndagsångest#)

Vi talade djupt och lågt om livet och det var det. Och så kollade vi lite fascinerat på snön som höll på att smälta bort i gatuhörnen. Sedan köpte jag kattmat och rosa lemonad. Nu lyssnar jag på Robyn och snyter min näsa. Snart ska jag skriva jobb. Dagen blev bra till slut. Förlåt att jag har ett tråkigt liv i dag och känner behovet av att berätta om det. I morgon kanske jag hånglar med prins Daniel, vem vet? Det kanske blir roligare att berätta om - han är i stan och jag ska bevaka det, tror jag.
Puss.

Nu sjunger halloween-helgen på sista versen.. och det enda jag har varit utklädd till är en dunderförkyld stackare med rinnande näsa och röda ögon. Ja, jag är sjuk. Och jag känner mig ömklig. Kollade precis upp synonymer till ordet ömklig och fann en mängd fascinerande  adjektiv som jag skulle kunna applicera på mig själv. Så här kommer de i urval:

ömklig

usel, eländig, ynklig, stackars, erbarmlig, dålig, jämmerlig, sorglig, miserabel, bedrövlig; beklagansvärd, ömkansvärd

Jag gillar erbarmlig bäst. Jag är härmed erbarmlig. I går hade vi till råga på allt snöstorm här i New York. Vilket självklart resulterade i att det läcker ifrån taket i badrummet.  Och självklart droppar det konstant precis ovanför toalettstolen. Så vill man gå på toa får man räkna med att det inte bara strilar nerifrån utan också att man blir superblöt i skallen. Jag funderar på att ta med mig ett paraply nästa gång jag måste gå. Jävla sunklägenhet. Hat, hat, hat.

Nåväl, jag var ute i fredags, trots min rinnande näsa och onda hals. Nu i efterhand kanske inte det var det bästa av beslut. Tacka vet jag nattöppna apotek, på väg till den fjärde och sista baren för kvällen sprang jag in för att köpa lite nässpray så att jag kunde klara att andas - och fortsätta festa. Jag blev bjuden på whisky..för det ska man tydligen bli frisk av - det klarade jag inte att dricka så det byttes ut mot en rosa drink - mer i min smak. Kvällen avslutades med dyra rödviner på en efterfest på en kompis takterass (notera att detta var innan det började snöa).

Vi var ett gäng svenskar och en amerikan på ett gäng ställen i fredags - inga som egentligen är värda att nämna. Men för att jag ska minnas så gör jag det ändå. Började på W Bar i West Village, mysigt och trevligt. Fortsatte till The Dove i samma område, helt ok drinkar men ingen bra musik. Sedan hade jag hört om Red Egg som skulle vara det nya heta stället. Där köade vi ett tag men struntade sen i det och hoppade in på första bästa bar runt hörnet - vilket råkade vara den baren som är Steves och Adrians bar i Sex and the City för er som vet. Den var inget och ha och då åkte vi till en konstig dive bar nära där mina kompisar bor och det var där jag drack whisky och rosa drinkar. Okej kväll i trevligt sällskap men saknade verkligen elementet dans.

I går vaknade jag upp till snöstormen. Och stannade inne resten av dagen. Helena kom över och vi kollade på en film vi inte hängde med i och åt en hemkörd pizza som inte var god ackompanjerat med rökta cheddarpopcorn som inte heller var särskilt goda. Till slut väckte Helena mig och berättade att hon skulle gå hem. I dag har jag inte gått upp ur sängen än. Funderar på om jag borde äta något och kanske jobba lite. Men jag vill inte för jag har det så mysigt här med min dator, boken och snusnäsdukarna.

Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv. Hejdå!

Jag och katten Mouche var inte bästisar i början. Men vi har börjat gilla varandra mycket bättre nu. Han har fattat att han inte ska hänga i min säng.

Det här är min tunnelbanestation Marcy Avenue.
Dagens lärdom: Jag hatar New Yorks tunnelbana.
Dagens lärdom 2: New Yorkare är väldigt solidariska med sin tunnelbanelinje. Det är helt sjukt. Bor man på till exempel på M-linjen (som jag gör) måste man berätta för allt och alla hur bra just den linjen är och att den minsann går snabbast till de bästa ställena och alltid är i tid.
Men det stämmer ju sällan. Visst, New Yorks tunnelbana går ofta (med undantag för L) men man kan få stå och vänta aplänge på stationen i hundramiljoner graders värme då du har bylsat på dig massor av kläder och bär på en dator och trettio kassar. Jag måste alltid kasta av mig jackan när jag kommer under jord, whats up with that? Tacka vet jag Sveriges iskalla tub. Och det finns ingenstans att veta hur långt tid det tar innan nästa tåg kommer (igen med undantag för L som kanske måste berätta för sina resenärer att den aldrig kommer), så ibland kan man få stå och vänta i 20 minuter utan att ha en aning om man borde ta på sig jackan igen, pinna uppför alla trapporna (rulltrappa? Glöm det!) och ta en taxi istället. Och är man sen (vilket jag ju alltid är) så går det inte att ringa och berätta det för personen som står någonstans på andra sidan stan och väntar på dig, för det finns ingen mobiltäckning någonstans. Komplett radioskugga och hett som i helvetet. Min närmsta tunnelbanestation är dock ovan jord, så det är ju bra. Man kan ringa och man slipper svettas ihjäl. Vänta, börjar jag bli solidarisk med min tunnelbanestation? Är det ett tecken på att jag passar in? Jaja, jag gillar dock alla musiker som spelar grymt bra på stationerna.
I-landsproblem så det skriker om det, jag vet. Men jag ville ju bara ta en liten paus i transkriberingen av en 1 1/2 timmes lång intervju.

Regnet öser ner utanför på Park avenue. Och här sitter jag med en chai latte på Starbucks och tittar på mängden av människor som skyndar fram på gatan med paraplyet i högsta hugg. Skyltarna på de gula taxibilarna har börjat lysa i den analkande skymningen och jag vill flytta in här på Starbucks. Aldrig gå utanför dörren igen. Mitt nyinköpta vintageparaply stinker våt gammal textil - som en gammal tant. Och batterierna på datorn är fullladdade. Jag skulle kunna bo här ett tag.

Jag är lite fundersam idag. På ett bra sätt dock. Men icke desto mindre fundersamt. Jag saknar alla där hemma, men jag vill nog inte flytta hem. Jag har börjat inse att jag faktiskt skulle kunna klara att arbeta och bo i den här staden - något som väldigt många drömmer om men inte klarar. Jag har jobb, jag har boende, jag har visum...så varför inte? Jo, för att alla ni är därborta. Fan för er! Kan ni inte pallra er hit?

I dag vaknade jag väldigt sent för jag kunde inte sova igår. Jag satt uppe och kollade på det värsta tänkbara programmet...Värsta pojkvänsakademin på TV3. Fy fan, har aldrig sett något värre, värsta skiten. Men det var det enda jag hittade på Play...skäms. När jag äntligen pallrat mig upp gick jag till underbara Marlow & Sons och köpte supergoda mackor. Sedan tog jag mig in till Manhattan i regnet för att få låna lite kontorsglans på Bonniers högkvarter här i NY. Feck vad avis jag blev. En nyfunnen vän har sitt kontor där och jag lånade skrivaren och scannern. Själv är man ju en stackars fattig stackare som sitter vid ett rangligt träbord i Brooklyn...men det är fan inte fy skam det heller! Vi gick och tog en fika på FIKA, svenska caféet som jag skrev om när jag sist var här. Flashback.

Nu ska jag jobba. JA, det ska jag. Skulle ha druckit med en kompis ikväll - men det ska jag inte längre. Nog lika bra.

Måste jag åka hem? Vill verkligen inte. Känns jobbigt att det är så kort tid kvar. (Ungefär tre veckor) Så mycket kvar att göra och uppleva ju!

Dagens lärdom:

Jag älskar New York.

Nu är jag solo i New York igen- för i dag åkte Erika vidare till Costa Rica och lämnade mig ensam kvar i storstaden. Så här sitter jag nu, med en lätt känsla av övergivenhet, en knastrig ekonomi och massor av jobb som jag borde ha gjort för länge sedan då jag valde att ha roligt i stället. Nåja, man ska väl inte klaga. Sen sist har mycket roligt hänt.

På måndagen vaknade vi upp något mer utvilade än söndagen. Erika drog i väg på stan och jag jobbade en sväng...fick dock inte så mycket gjort. Sedan möttes vi upp och gick och shoppade lite och sedan åkte vi till Whole Foods fantastiska food court på Columbus Circle för att köpa massor av god mat och gå och äta den i Central Park. Efter det drog vi till Chelsea och mötte upp Helena och Hellen för att äta på den veganska restaurangen Blossom. Jag hade kollat upp den eftersom alla de andra förutom jag är vegetarianer going on veganer så jag tänkte att jag skulle göra alla glada..samtidigt som jag skulle få chansen att testa något nytt! Tji fick jag..min mat var ok men alla var rätt missnöjda, det smakade ju inget - trist! Det går att göra så bra och så försökte de bara härma kött. Vi tröstade oss med munkar på Dunkin Donut och sen gick vi på standup på Upright Citizen's brigade, där Hellen pluggar för att bli standup-komiker. Det var ganska varierande kvalitet på uppträdandena...men på det hela taget en kul kväll!

På tisdagen promenerade vi över Williamsburg Bridge in till Lower East Side från min lägenhet, det tog bara typ en kvart - och vilken utsikt! Blev som vanligt farligt förälskad i stan och svor att jag ska bo här igen, och det snart. Shoppade lite och gick än en gång på Whole Foods, denna gång avnjöt vi maten på en bänk i Nolita. Sedan gick färden till Midtown där vi efter lite ärenden hittade en lugn och härlig oas (vilket är extremt sällsynt i Midtown) i Bank of America Tower, där vi käkade kebab/falafel och kollade på schackspelarnas ivriga spel. Dagen slutade med att vi mötte upp min nya vän Mikael och hans fästman Claudio för att kolla på Billy Elliott-musikalen på Broadway, som var helt jävla fantastisk! Musikal rockar, älskar det så! Sedan toppade vi det med ett glas skumpa på takbaren Ava Lounge som har en härlig utsikt över Times Square.

Erika, jag och New York.

Vi försökte självklart se coola ut på diverse bilder.

Att fota mig själv i spegeln på lyxiga hotelltoaletter har nog gått och blivit en hobby.

Jag och Mikael på tuben, drömmandes om Billy Elliott!

I dag åt jag och Ika frukost i Williamsburg, kollade lite vintagebutiker och sen var hon borta. Resten av dagen har jag spenderat med att fakturera arbetsgivare och i telefon med halva Sverige...Åsa, Joel, Pappa, Mamma, Joel igen, Pappa igen, Joel igen och sen Hanna. Aaah inget botar Ika-längtan bättre än alla andra viktiga människor där hemma! Nu ska jag nog snart koka lite pasta och försöka jobba lite.

Nu har det gått ett par dagar sedan jag bloggade...och det har berott på att det har varit fullt upp! Nu är jag egentligen alldeles för bakis och trött för att blogga men jag gör det ändå. I torsdags började två ordentligt späckade dagar med kungabesöket. På torsdagseftermiddagen stod vi på röda mattan och väntade på kungligheterna utanför Scandinavia House...som slutade i att jag fick det enda citatet av drottningen av alla journalisterna! (Ja, jag är bäst.) Det gick jag och fotografen Johannes och firade på restaurang Lupa i West Village och sedan fortsatte jag på Biergarten i Williamsburg med Helena.

På fredagen var det fullt upp sen tidig morgon med kungaparet...först var vi på FN:s högkvarter och fick en rundvandring och hängde på när kungen och drottningen hälsade på Ban Ki-Moon och hans fru. Det var jävligt coolt tyckte jag...


Foto: Johannes Worsoe Berg
Här går jag med drottningen och Ban Ki-Moons fru...lite casual så där...:)


Det var väldigt fin utsikt från FN-skrapan! Foto: Johannes Worsoe Berg
Sedan lunchade vi vid Columbus Circle för att sedan bege oss till Hilton Hotel och jobba och invänta den kungliga balen och röda mattan nummer två. Till slut kom de:

Foto: Johannes Worsoe Berg
Att komma hem efter balen var bland det bästa för där hemma väntade ERIKA!! Vi drack vin och pratade och sen däckade vi..skumt underbart att hon helt plötsligt var här. I går gick vi och shoppade i Soho och Nolita och av en slump råkade vi hamna i Little Italy - där jag även råkade äta det äckligaste jag någonsin ätit i form av en dålig ursäkt för en panini. Sedan sov vi en stund innan vi gick och åt med ett jättegäng av svenskar på Aurora i Williamsburg - mycket trevligt. Färden fortsatte till speak easy-baren Larry Lawrence och sedan tänkte vi gå hem. Men ändrade oss ett kvarter hemifrån och kastade oss in i en taxi och åkte till (tredje gången gillt) Kenmare. Där dansade vi och drack mängder hela natten lång för att sedan gå på efterfest i huset bredvid tillsammans med ett gäng modefotografer. (Ja, ännu fler modefotografer!?! - de dräller av dem).

I denna kronologiska uppräkning av mitt liv har vi äntligen kommit till i dag....när vi vaknade klockan tre(!)på eftermiddagen gick vi till Egg och åt pannkaksfrukost, drack lemonad och ritade teckningar på bordet - för det får man där. Sedan gick vi och gjorde manikyr - Erika guld och jag nougat. Nu har vi ätit pasta hemma och diskuterat livet på det där sättet man bara gör när man är bakis och ska snart sova för att vara pigga och glada i morgon! PÖSS!

Efter mötet med fotografen skajpade jag istället för att jobba...och sen gick jag till Diane von Furstenberg och köpte en svindyr väska på beställning av syrran. Jaha, det var de 7000 kronorna kände jag...även fast det inte var mina pengar fick jag faktiskt lite ångest. Men men, har man lyxsyrra så har man! Även om att det känns som ett sundhetstecken att jag fick ångest...det känns inte riktigt okej att lägga så mycket på en väska, det är vad jag betalar för mitt boende i månaden hemma i Sverige för guds skull!
Sedan vandrade jag runt en stund utan att hitta något och till slut var jag så trött på att vandra med mina miljoner påsar att jag gick hem. Väl hemma har jag pysslat och gjort det beboeligt och på gränsen till lite mysigt i mitt lilla rum med luftmadrassen. Det måste ju se fint ut när Erika kommer hit!
Sedan har jag förberett inför kungabesöket och sitter nu här med datorn och ett glas rött. Skönt med en hemmakväll! Önska mig lycka till i morgon när jag ska träffa kungen och drottningen - jättenervös!

Det värsta med hemmakvällar och tidskillnader....jag vill så gärna ringa till Joel och säga godnatt som jag brukar göra hemma. Men det är ju mitt i natten redan hemma... snyft.

...fick jag och Helena i går kväll! Jag lyckades hitta något strikt, svart och elegant väldans fort och efter lite mer shopping i Soho, begav vi oss till Grenwich Village och promenerade runt...vi gjorde de där typiska grejerna, jag visade henne SATC-Carries trappa på Perry Street och vi köpte cupcakes på Magnolia Bakery och fönstershoppade på Bleeker Street. Jag gick runt och var förälskad i stan som vanligt. Det är verkligen mina favoritkvarter! Sedan åt vi middag på Cornelia Street Café, som är en väldigt populär restaurang där man kan köpa "wine flights" - tre små glas av olika viner för att få testa flera, så det gjorde vi såklart! Jag åt något som var helt underbart - porkloin (fläskkotlett fast tjockare) med grillad ananas, kokosris och rostade hasselnötter och passionsfruktscoulis...sååå gott! Den smått filmiska kvällen avslutades med att vi åt våra cupcakes och cheesecakes på en bänk utanför ett bageri som inte var Magnolia...men det tror jag ingen märkte.

Sedan åkte jag hem och däckade. I dag har jag ätit frukost hos Helena och nu är jag tillbaka på caféet och ska jobba. Snart ska jag träffa en norsk fotograf som jag ska jobba med. Vi ska ses på en puertoricansk cantina som tydligen är Benicio del Toros stamställe - jag döööör om han är där. Jag skiter i om det gör mig till en fjortis eller inte. Jag kommer avlida - och den stackars norrmannen som jag ska försöka vara professionell inför kommer få plocka upp mitt lik. Det ska bli roligt att träffa norrmannen, men jag förstår inte vad han säger i telefon så vi får väl se hur det går...hepp!

Dagens lärdom: När det regnar i New York - öser det ner hur jävla länge som helst. Och jag har inget paraply.

Nu är det bokat och klart! Joel kommer hit den 5 november - bara tre veckor behöver jag stå ut tills han är här! Men det kommer nog gå bra för Erika kommer på fredag!! Nu måste jag jobba massor så jag bara kan ha roligt när hon är här. ooooiiii vad kul vi ska ha! Fast jag ska jobba på fredagen när hon kommer - eftersom kungaparet är i stan. Och jag har även ackrediterat mig till FN:s högkvarter och Ground Zero...det var lite läskigt eftersom man måste skriva nödfallskontakt, hur lång man är, vad man väger, färg på håret och ögonen....antar att det beror på att man ska kunna identifieras om det händer en terrorattack? Creeepy...

Nu sitter jag på ett café och skriver, det är mysigt och så men både den varma chokladen och lemonaden är verkligen inte god...vet inte vad jag ska köpa nästa gång för att sno åt mig lite wi-fi. Jag gillar ju inte kaffe och blir så nedra kissnödig av te. Oh too much info? Äsch. Snart ska jag gå och shoppa lite, behöver något strikt, svart och elegant till kunga-knäcket.

I går var en bra dag - trots eller kanske på grund av att tröttheten och bakisheten gjorde att jag det kändes som att jag svävade lite ovanför marken eller var i ett parallellt universum. Iallafall - vintageeventet var så fantastiskt, vi lyssnade på musik på gatan, åt veganska bakverk i butiken, shoppade och pratade med mängder av härliga människor. Det var som en fritidsgård med svenska energiska människor som samlats i New York. Mycket härligt och jag köpte världens finaste lilla diademhatt med flor till min samling.

Men det som verkligen gjorde min dag (jag skäms att säga det) var att jag blev stoppad på gatan av en streetmodefotograf som ville ta en bild på mig!! Jag vet att det är fånigt men det är en sådan sak som jag alltid har önskat skulle hända mig...och så händer det i coola Williamsburg där alla ser ut som tagna ur modeplåtningar! Lilla jag? Jag lovar att jag studsade fram efter det. Som tur var frågade hon inte vart mina kläder var ifrån... för det var verkligen inte fancy! Tröja från H&M, kjol från Gina Tricot och hatt från Monki...hon tog en massa detaljbilder på skor och hatt och allt möjligt! Flera stannade och kollade och en gubbe sa att jag var vacker.... :)

Efter vintage-eventet sov jag på Helenas soffa en timme och sedan bakisfnittrade vi oss igenom en otroligt kulinarisk måltid av pasta och tomatsås innan vi begav oss in till Tribeca och baren Ear inn för att lyssna på jazz och äta keylime- och pecan pie och dricka rosé med Gabriel som är DI:s Usa-korre och hans jättegulliga granne Sarah. Fasen vad härligt med lite jazz så där på söndagskvällen! Vi småsnackade lite med en gubbe i bandet som var jättetrevlig också.

Den här bilden tog min kompis Helena på mig efter att fotografen haffade mig:



Nu ska jag jobba jobba jobba! Har bara haft trevligt hela helgen så nu är det slut på det roliga! Måndag med allt vad det innebär.....argh!

Dagens lärdom:
Min fobi för duschdraperier har nog nästan botats! Jag har inget annat val nu när jag utsätts för det äckliga draperiet helt ogenerat varje dusch. Och jag klarar det. Starkt eller hur? :)

Dagens minus: Fransyskan väckte mig med ett sms om att jag inte får ge ifrån mig ett enda knyst när jag kommer hem sent på nätterna. Hon hade mage att säga att jag slängde i dörrarna! När jag i själva verket försökte stänga dem nästan med bara viljestyrka för att inte väcka henne! Ska hon säga som bräker på med sin jävla electro? Eller låter mig sova på golvet och betala två tredjedelar av hela hennes hyra? Bitter....

...har jag fått i natt. I går kom jag till slut ut på stan för att shoppa. Och som alltid när man försöker shoppa ordentligt så går det lite sådär. Men jag köpte en väska på second hand och en stickad tröja på Forever 21. Måste hitta nya shoppingområden känner jag! Har koll på Williamsburg, Soho och West Village..men det måste ju finnas fler!

I går blev en galen kväll - som så ofta här i New York. Sent omsiders kom jag i väg till Helena och vi köpte takeout tacos (vi som skulle laga mat, se hur det gick med det) och drack rödtjut i hennes superhärliga lägenhet. Till slut gick vi till schyssta baren Huckleberry i Williamsburg där vi mötte upp en amerikansk tjej som bor här, som jag känner ytligt från Frankrike-tiden. Vi drack rosa drinkar med henne och hennes kille och ett par till, alla var jättegulliga. Sedan gick kärleksparen hem och de ensamma flickorna gick ut på stan. Vi åkte först till Bowery hotell men det var inte så kul så det slutade med att vi åkte till Kenmare (ni vet den coola klubben där jag såg Skarsgård) och så myglade jag ner hos på en privat fest i källaren (allt går med lite övertalning och ett blont hår). Efter många timmars dans hakade vi på några italienare på en efterfest på ett tak i Chelsea. Klockan halv sju på morgonen kom jag hem och däckade. Kul kväll!!

Nu har jag kollat på Gilmore Girls (hatar den serien men de har tydligen söndagsmaraton) och ätit massa mackor. Nu ska jag på ett vintage-event på en butik här i Williamsburg som ägs av en svensk tjej.

Glad söndag på er!

Tack och lov. Lyxiga sängar i all ära, men när jag kom hem till New York (känns konstigt att säga hem, men det stämmer ju faktiskt) i går var det en lättnad. Det är folk på gatorna, stimmigt och fyllt med energi. I jämförelse känns The Hamptons som en kuliss - här är det mer äkta. Jag var jävligt trött men det var ju ändå fredag kväll så jag kastade in mig i (den äckliga) duschen och satte på klackarna och gick ut i New York-natten. Helena och jag möttes upp och hittade en liten fransk bistro som hette Le Comptoir på hennes gata här i Williamsburg där jag käkade parmesanrisotto och creme brulé. Sedan var vi båda helt döda så det blev tidig hemgång - jag avslutade kvällen med att kolla på Hollywoodfruarna i sängen.

Hela förmiddagen i dag har jag legat i sängen, käkat partymix och snackat i telefon med två av de personerna som jag älskar mest där hemma i Sverige. Mycket värt. Nu ska jag shoppa loss och försöka hitta något snyggt att ta på mig i kväll.

Wish me luck!!

Dagens lärdom:
Fransyskan är inte så hänsynsfull - i morse skrek hon på franska i telefonen klockan nio på morgonen och klockan elva satte hon på skithög electro-musik (fan vad de verkar gilla sin electro i Frankrike). Lärdom om mig själv: Jag gillar bara vissa katter - typ bara min egen.

Nu börjar min Hamptons-vistelse gå mot sitt slut. Det känns bra, börjar sakna pulsen i New York och börjar bli lite trött på att äta en massa..:) Vill tillbaka till min "en yoghurt om dagen och ett mål skräpmat om dagen om jag hinner"-diet. Närå. Nu när fransyskan har gjort det lite mer beboeligt där hemma, ska jag börja äta hemmavid och spara pengar igen.

Såå..vad har hänt sedan sist? Jo, i onsdags efter att jag intervjuat hotellägarinnan gick jag ut och åt på ett litet Inn i East Hampton. Det var en underbar (och dyr) måltid och med allra bästa service, där jag satt och läste och hade det alldeles förträffligt. Skön avkoppling från den senaste tidens stress i storstaden. Här är det inte många knop som tas, speciellt inte som att det är värsta lågsäsongen och knappt en kotte någonstans. Sedan mös jag i mitt fina mumin-rum och bara hade det härligt.

Igår onsdag blev det mer fart, först plåtade jag hotellägarinnan och sedan åt jag plättar med hjortronsylt till frukost. Sedan åkte jag tillsammans med hotellmanagern till en vingård och fick prova mängder av fina viner - oooh det var så gott! Det var ett fantastiskt ställe, vi fick en privat rundtur bland vintankerna av vinmakaren och fick prova vinerna i olika stadier av färdighet, mycket intressant. Sedan testade vi ungefär tio olika viner - bland annat några som kostade över tusen spänn...klockan var ju bara elva på förmiddagen och jag blev nästan lite full...

Sedan åkte vi till Sag Harbor, en liten hamnstad här omkring och kollade runt och vidare för att kolla in stranden med sina enorma vågor - förstår vad som lockar hit folk på sommaren! Sedan blev det dags för lunch på hotellet och sen blev jag övertalade att stanna på ett cocktailparty för Hamptons filmfestival som skulle börja samma kväll. Det bara vällde in folk i fancy kläder och som hivade skumpa (jag också för att inte känna mig så bortkommen) och massor av fotografer. Gud vad jag kände mig malplacé bland alla lyxmänniskor, speciellt som jag inte hade ett piss med festivalen att göra. Efter ett tag smet jag ut till en taxi och åkte till mitt nästa hotell i Southampton - som är fint men ja, liksom inte lika fint. Jag gick ut och åt på stan på en mindre lyxig sylta full med locals och käkade burgare, cheesecake, drack rödtjut och bellinis tillsammans med min schyssta bok. Sedan gick jag hem till rummet och kollade på Hollywoodfruar (vilka skulle passa in som hand i handske här).

I dag fredag har jag käkat brunch på ett café, kollat in stan (gick fort) och nu sitter jag på hotellet och väntar på att min buss till storstan ska gå!! Hepp vilken lång bloggpost...förlåt.

Iaf, Dagens lärdom: I The Hamptons serveras man bara omeletter utan ägg-gula för den kör en tydligen tjock. Det är självklart inte lika gott.

När jag hade det som allra jobbigast här i NYC och bara ville hem sa en nyfunnen och mycket uppskattad vän till mig att jag skulle komma i håg alla lärdomar som jag får i denna stad. Hon sa att sedan hon flyttade hit har hon lärt sig så mycket nytt. Jag, misstrogen och negativ kunde inte komma på ett skit som jag hade lärt mig. Sedan dess har jag funderat mycket på det. Vad fan har jag lärt mig här? Jag tänkte att jag skulle lista upp det - jag brukar ju gillar listor. (har en "om jag och joel skulle ha inflyttningsfest-lista(vi bor inte ihop än) och en bröllopsgästlista (inga ringar på mina fingrar) och massor av "filmer/restauranger/affärer/länder som jag ska besöka och ett gäng prylar jag behöver/eventuella middagsbjudningslistor etc). Men eftersom inget är som vanligt så orkar jag inte göra en lista. Men en lärdom då och då; det kan jag bjuda på. Så håll utkik i fortsättningen efter Dagens lärdom som ska bli en återkommande grej här på bloggen.

Min första lärdom kommer att komma i från the bad times med boendet här:

En muntlig överenskommelse betyder inte ett skit. Pengar i hand och med resväskan med dig är det enda sättet att få hyra in sig. Alla ljuger och skiter i andra när det gäller boendesituationen i NYC.

Lärdom nummer två:
En hel massa nya kunskaper om grafisk design.

Hepp!

Varför är jag så ofta så himla nervös? Allt brukar ju bli så nedra bra till slut ändå :). Nu sitter jag i mitt rum på lyxiga hotellet C/o Maidstone i East Hampton och tycker att jag och allt runt omkring mig är så bra. Jag har precis intervjuat ägarinnan till stället och fått massor av superbra tips till artikeln. Varje rum på det här hotellet är inrett efter en känd skandinav - och jag har fått Tove Janssons Mumin-rum! Så här mår jag och min lyckoamulett Lilla My (som jag fått av älskade Mary) alldeles prima. Kolla vad fint det är va? Jag kände mig som en luffare som inte sett en ren dusch eller säng på veckor - nä vänta, det har jag ju faktiskt inte heller!

Jag hade dock fett otur med vädret - senaste tiden i NY har det varit 29 grader varmt även sent in på natten så jag har blivit van vid att inte ens ta med mig en jacka ut. I dag, just som man tänkte promenera till havet, började det regna och jag frös händer och fötterna av mig. Snyggt att jag inte ens tagit med mig ett par strumpor! Nåväl, jag har plåtat massor av lyxiga kåkar, smygkollat på alla designerbutikerna och ätit lunch på ett ställe som var fullt av lunchande hemmafruar med designerväskor och iklädda fritidskläder/myskläder (ja de ser verkligen ut så). Som jag lyssnade på deras skvaller, haha!

Nu ska jag gå och äta middag på ett lyxigt ställe här bredvid och sen låna en dvd från lobbyn och mysa ner mig i sängen...
Åh vad jag ska njuta i natt! I morgon kommer Johnny Depp och Susan Surandon hit och ska bo på hotellet för att gå på East Hamptons filmfestival...synd att jag drar till Southampton då.. hepp!

Mitt rum!

Älskar kolonialstilen på husen!

Nu sitter jag på lyxbussen The Hampton Jitney på väg till East Hampton!! Ska spendera tre dagar i East och Southampton på Long Island. Så nu slipper jag luftmadrassen och istället väntar sköna sängar med egyptiska bomullslakan (det är tydligen en stor grej med sådana lakan där). Mitt nya hem har dock blivit bättre - fransyskan har städat upp där hemma och vi har fått rätt fint, mina kläder ligger inte längre i plastpåsar och jag har inhandlat en hårtork. Till och med katten och jag är lite bättre vänner. Fransyskan är rätt gullig också och sällskaplig.

De senaste dagarna har jag jobbat som en galning - det har varit rätt galet! Men jag har fått träffa så fantastiskt fascinerande personer - igår mötte jag Milton Glaser, 82, en av världens mest inflytelserika grafiska designers som står bakom I love NY-loggan. Vilken människa, jag lyssnade utan att ens blinka på de mest fascinerande historier. Han var verkligen en berättare - en person som talar i citat. Det var som att kliva tillbaka i tiden till 60-talet när jag klev in i hans studio. Vilket liv han levt!

I går var andra Helena förbi och drack vin och åt ost - och fransyskan hade också polare över, varav en hade en blind hund som var ytterst märklig. Alla var designers såklart. I dag är jag trööött. Men nu måste jag förbereda intervjun med miljonärskan i The Hamptons!

puss o kram

Hej!!

I går städade jag ur mitt nya rum som var så jäkla skitigt, tänker inte ens berätta... Fransyskan har massor av kläder och dyrt smink - men det är fett ostädat.
Sedan gick jag jättelångt för att hämta min kemtvätt - för att upptäcka att den var stängd. Det blev lite jobb i andra Helenas lägenhet och sen gick jag faktiskt och fick manikyr...som jag redan har lyckats paja såklart! Efteråt käkade vi tacos i Williamsburg och sedan blev det hem och jobba hela kvällen.
I dag hade jag äntligen min intervju på Blomberg Businessweek - så nedra fancy ställe! Det gick bra och var otroligt fascinerande - kommer snart i ett magasin nära dig. Jag var väldigt nervös innan, men det kändes bra. Sedan drog jag på en kändisintervju på ett hotell vid Time's Square, får se om det landar i något. Sedan åkte jag till The village och här är jag nu, på en italienskt cafe/restaurang och jobbar.

Vet ni? Saker är verkligen inte som vanligt.
Jag har knappt shoppat alls.
Jag har inte ens varit inne på ett Victoria's Secrets eller ett Sephora (under denna resan alltså).
Och knappt tänkt på vad jag har satt på mig överhuvudtaget!
Jag äter max ett eller två mål mat om dagen (och de är små).
Jag har burit med mig min dator vart jag än går - och den är tung!
Jag har inte fönat håret på två veckor - jag har ingen hårtork.
Jag sover på en uppblåsbar madrass.
Mina kläder ligger i plastpåsar.
Jag har lagat mat en enda gång på två veckor - och då kokade jag färsk pasta i tre minuter.

Men what the heck - jag är i New York!

Jag har skaffat ett nytt boende! Men inte flyttat in än dock... Ännu en dag av bostadsletande är till ända. Vi började vår dag i kollektivet/hostellet och packade i ordning våra saker (fett trött på att leva i en resväska nu) och åt en supergod frukost/lunch på Simple Café här i Williamsburg. Det har ju helt plötsligt gått och blivit vårt nya hood. Och inte mig emot - det kryllar av schyssta butiker och restauranger precis överallt. Men jag kan också tycka att det nästan känns lite turistigt - det är mängder med hipsters från hela världen som samlats här och alla går runt i coola kläder, festar jämt och väldigt många är just sådana som vi: "icke-Newyorkers" utan européer som precis som vi tänkte "ååh vad NY är ballt - där ska jag bo".

I allafall, sedan fortsatte vi på jakten - jag skulle kolla in ett ställe i Park Slope - ett övre medelklassområde i Brooklyn som är ytterst välordnat med vackra Brownstone-hus och mammor med barnvagnar (tänk er NY-versionen av lattemammorna i Västermalmsgallerian). Fint område, men inte särskilt roligt kanske. Det visade sig att det var ett rum i en stor lägenhet med en något scary tant i, hon jobbade hemma, hade på sig solglasögon i ett supermörk lägenhet och pratade vitt och brett om att hon jobbade med "investments". Min nya roomie? Nej. Hade dock ångest när jag tackade nej...för jag hade inget annat. Men nu har jag det! Ska flytta in hos en fransyska i hennes omgjorda lagerlokal som tjänar som en stor designstudio/lägenhet här i Williamsburg. Hon heter Julie och är modedesigner (som alla andra här, om de inte är modefotografer eller modeller). Men hon har en katt som jag är allergisk mot och som överhuvudtaget verkar fett jobbig. Den rymde i dag och jag har redan varit på jakt efter den på NY:s gator...den heter Mouche och har också krypit in i min resväska och rivit sönder min madrass...vi kommer bli så såta vänner han och jag.

Jag måste städa upp i rummet i morgon (fett sunkigt, jag hittade en öppnad kondomförpackning under madrassen). Men ja, jag får påminna mig om att jag faktiskt bor i New York...! För att fira våra nya boenden gick jag och Helena ut och åt på en vietnamesisk restaurang i Williamsburg - jättegott. Vi blev till slut rödvinströtta och där är vi nu. Jag ska sova hos henne i hennes superfina ställe i kväll! Så därför, godnatt.

Med risk för att överdramatisera...(jag är ju rätt bra på det) så tänker jag bara skriva läget supersnabbt och kort och precis som det är. Vet att flera vänner har hört av sig, men jag har inte tid/orkar inte svara just nu. Efter ännu en natt (utan täcke i en superkall källare) i bedbug-lägenheten fick jag fler bett och fann lössen krälande i handfatet...då slängde de ut den sängen med och jag och andra Helena stod i går bostadslösa. Vi letade hela dagen och blev fuckade av både en och två och flera uthyrare som försökte blåsa oss och lovade saker de inte höll. Till slut (efter att jag börjat gråta hemma hos en argentinsk brud) hittade vi ett kollektiv i Willamsburg som hyrde ut rum per natt. Här får vi nu bo i två nätter. Vi ränsade ut i larv/bedbuglägenheten och kom hit sent på kvällen i går och däckade. Det här är ett coolt ställe, en gammal lagerlokal som byggts om och det är väldigt "New york" och ja, svindyrt.

Jag har pendlat mellan hopp, fasa, uppgivenhet och kämparanda de senaste dagarna och vet inte vad jag ska ta mig till. Har under alltsammans lyckats landa ett par jobb till iallafall så förhoppningsvis klarar jag att fixa ett nytt boende som vid det här laget kommer bli bra mycket dyrare än vad jag hade tänkt. I dag har vi precis som igår svarat på bostadsannonser och sprungit på visningar...inget hundraprocentigt napp än. Folk säger ja, men sedan om man inte kommer med pengarna på två röda, ger dem det till någon annan. Sedan ställdes en av mina jobbintervjuer in eftersom Steve Jobs dog. I kväll tog vi en kortare paus och gick och tog en snabb middag i East Village med Hellen, min gamla rumskompis (som är den snälla). Jag fick även tillbaka pengarna från häxan i förra lägenheten. Har också på omvägar fått höra att de har ljugit rätt friskt och att det här inte alls är första gången de har haft problem med både råttor, bedbugs och skalbaggar...samtidigt som de ständigt verkar förneka det.

Ok, vänner håll tummarna att jag överlever det här! PUSS!

...så blir det det! Ok, jag ska inte tjata ut er med larverna. Jobbare var här hela dagen igår och tätade varenda liten springa i källaren och la gift i väggarna och tvättade ut och hade sig. Så det verkar fixat. Den nya Helena kom på dagen igår när vi höll på att fixa som mest. Så då var vi ju ett rum kort, i och med att jag tvingades flytta in i det rummet hon skulle ha. Icke visste vi då att vi snart skulle mista även det rummet.....

Jag hade redan då utvecklat härligt fina men misstänksamma "myggbett" och hade redan tagit upp den fruktade frågan....bedbugs? Min roomie vägrade tro på mig och sa att det måste vara en spindel som bitit mig....och det skulle vara bättre? Ja, för dem, för då behöver vi ju inte slänga ut alla textiler och en hel säng. Men betten blev fler. De tvingade mig till läkaren (hejdå 80 dollar) för att få en diagnos som bekräftade vad jag misstänkte. Jag fick medicin (hejdå 45 dollar) och sen tvätta alla mina kläder (hejdå jag vet inte än hur många dollar). Först larver, nu bedbugs!

Ja, jag var nära gråten många gånger igår. Mina roomies tycker typ att jag är en smittohärd. Men det är ju deras jävla lägenhet som har gett mig all skit!! Så jag fick ställa in den efterlängtade middagen på Freeman's och istället gå till tvättomaten. Eftersom vi inte hade tillräckligt många sängar så bestämdes det att jag skulle få sova i Matts lägenhet medan han sov hos sin tjej.

Ok, läget under kontroll tänkte jag och jag är ju inte den som vill missa en utgång så jag och nya roomien Helena åkte in till stan för att möta upp de andra svenskarna. Vi hamnade på truckerhaket Hogs n' Heifers som är inspirationen bakom baren i filmen Coyote Ugly. Jag har varit där tidigare men de andra ville se det. Bakom baren hänger miljontals behåar som tjejer slängt av sig och bartjejerna bär tajta jeans och läderbehåar med fransar och så dansar de någon slags riverdance på bardisken till den mycket turistiga men uppmuntrande publiken.
Fort fick vi nog och fortsatte till slicka takbaren Plunge på Gansevoort hotel, som har ett något mer förfinat klientel (haha eller snobbigt) och en härlig utsikt med dyra men utsökta drinkar.

När det var dags för hemgång fortsatte problemen...jag hade ju inga nycklar till Matts lägenhet men hans roomie hade lovat att låta dörren stå öppen. Så när jag dök upp där klockan två på natten...vad tror ni? Dörren var såklart låst. Ok, hemlös i Brooklyn mitt i natten. Schyyyst. Jag hade inte mycket annat val än att åka hem till bedbugslägenheten och sova på soffan. Ja, och här är jag nu. I dag ska jag gå till kemtvätten (ännu mera stålar att säga hejdå till) och till doktorn igen för att få nåt slags intyg som utrotaren behöver. Härliga dag....om jag ska jobba? Hm...ingen aning när jag ska hinna det...

Nu är jag tillbaka. På fler än ett sätt. Efter en fantastiskt rolig kväll i lördags blev allt bara så jobbigt på söndagen och måndagen. Jag bytte rum och vi visste inte hur vi skulle göra med larverna...nu sitter jag i köket och lyssnar på ungefär fem/sex snubbar som håller på och letar döda djur i väggarna i mitt rum (nu gissar de på en tvättbjörn). De ska döda allt och stänga av skiten. Så ja, det är ju bra att de gör något iallafall. Jag tappade geisten och satt inne hela söndagen - vilket jag fick eftersom jag var bakis. Men på måndagen var det likadant. Jag kom inte ur huset och jag jobbade inte. Deppen var stor. Men tack vare en helt underbar vän tvingade jag mig själv att minnas hur det var när jag vantrivdes i Kalmar under högskoletiden och brukade klä upp mig, gå ut i snygga kläder och låtsas att jag var i en film. Det hade jag glömt att jag gjorde men min älskade Erika fick mig att minnas hur jag kom ur isoleringen, då jag kände mig ensammast i världen i en främmande stad där jag inte hade så många riktiga vänner.

Så ja, jag satte på mig min finaste svarta hatt, platåskorna och ponchon och gick ut i New York-natten. Åkte tamefan tre tunnelbanor för att äntligen komma till Schiller's, som är en av kändiskocken Keith McNallys restauranger. Han driver också bland annat superrestaurangerna Pastis, Balthazar och Morandis här i NY (har varit på alla tre och älskar dem). Jag har ätit på finrestauranger förut själv, så det är inget jag tycker är jättejobbigt - men jag vet att det är en stor grej för många. Just denna dag när jag isolerat mig så i två dagar var det ändå något som jag var lite stolt över - speciellt som att sådana där ställen kan ha sjukt snobbig personal som kan tvinga en att vänta på ett bord i två timmar. Jag fick dock ett bord efter tio minuter och hängde i baren tills dess. Restaurangen var full med par och högljudda sällskap och maten var väldigt bra. Jag hade inte ätit ett lagat mål mat på tre dagar då - så jag beställde Steak frites, crème brulé och både rött, vitt och muscatvin. Och jag öppnade inte ens min medtagna bok! Satt där i min basker på det franska brasseriet med shackrutigt kakelgolv och lyssnade på chansons och önskade att jag rökte så jag kunde haft ett sådant där långt munstycke. Ja, som i en film var det. Mission completed.
Sedan åkte jag hem till mina nyfunna svenska vänner och delade en flaska rödvin - vi pratade om hur man lyckas i NY och annat mycket världsviktigt :). En härlig kväll!

I dag har jag lämnat in tvätt, hämtat skor hos skomakaren och nu måste jag verkligen jobba. Puss!

Inte mycket har hänt sen sist. Jag spenderade hela dagen hemma igår, var trött och bakis. Gick aldrig på marknaden för mina polare drog hem för att det regnade. Larverna är det största samtalsämnet här hemma....de kommer troligtvis från en död råtta i väggarna!!! Ok, varsågod att dö allihopa - det gör iallafall jag. Nu väntar jag bara på exterminatorn.

I dag ska jag jobba och sen kanske gå på stan. Har precis bokat bord på Freemans till i morgon med ett gäng svenskar, ser verkligen fram emot det. Har velat gå till den restaurangen länge!

Ja, det är ju aldrig tråkigt i New York iallafall. I går var jag bakis och gick och shoppade med Linda och Johanna. Det blev inte så mycket köpt (några Dermalogica-produkter, en kjol och en topp). När jag kom hem och skulle göra mig i ordning för utgången upptäckte jag flera vita larver i mitt rum!! Behöver jag beskriva hur mycket jag flippade ur? Paniken var total. Enligt min roomie är det helt normalt i New York och de har en exterminator som kommer regelbundet, så det är lugnt...jaha. Det värsta är att vi bor i en källare... Som tur var så finns det ett ledigt rum på övervåningen i två dagar till innan vår nya roomie flyttar in så där bor jag nu. Lite knäckt över att jag inte kan bo kvar där utan måste ner i den läskiga larvkällaren igen. Men gissa vad det är för en som ska flytta in där på tisdag? Jo, en tjej som heter Helena, är frilansjournalist och kommer från Sverige! Låter det som någon ni känner? Så sjukt, jag har en dubbelgångare som håller på att ta över mitt nya liv.

Anyhow, nu det viktiga: Bästa sättet att lugna ner sig efter larveskapader är sangria. Vi åt middag på Miss Lily's i Soho, en jamaicansk restaurang packad med modeller, läskigt snygga människor och väldigt hög och bra musik. Maten? Jaha, den var väl också bra. :) Sedan åkte vi vidare till Jane Hotel, ett otroligt snyggt och pampigt ställe fullt med många väldigt skitnödiga och extremt trendiga människor och väldigt dyrt vin. Men musiken var bra. Men allra bäst blev det när vi till slut drog vidare till Kenmare, en jättebra och lite skitigt cool källarbar med underbar stämning! Alla möjliga människor och stilar och verkligen bra drag! Och ja, helt plötsligt står Alexander Skarsgård och Stakka Bo bredvid oss och dansar! Vi höll på att dö. Tänk er: du är full, du är i New York och du har spenderat hela sommaren med att skriva artiklar om Skarsgårds kärleksliv, göra bildspel på lättklädda bilder på honom och satt rubbar som "Här strippar Skarsgård" - och så står han plötsligt bara där. Då är det förlåtet om man helt plötsligt regregerar till 14 år och blir allmänt galen. Det bästa var när min kompis puttade in mig i honom och sa: "Nu har du rört vid honom iallafall". Det sämsta och det största lågvattenmärket var nog när vi skuggade honom i ett par meter utanför klubben och jag tog en bild på när han försvinner runt hörnet, asrädd för att bli upptäckt av några pinsamma svenskar. Hejdå stolthet!

Nu ska jag städa badrummet och sen gå på en marknad i Williamsburg!

I går kväll var jag ute och festade i Williamsburg. Jag mötte upp Matt och hakade på hem till hans tjejkompis som hade fest. Det var mening att det skulle vara en "pre-dinnerthing" hemma hos henne och sen skulle vi gå ut och käka. Jag var ashungrig och hoppades på en riktig middag. Men först drack vi superäckligt vin i hennes otroligt sunkiga lya och sen gick vi till en rolig bar som heter Union Pole, där de har en stor utegård med en tacovagn. Typ alla struntade i mat och söp i stället - jag köpte en taco som var miniliten. TRE gånger fick jag höra (av män såklart) att anledningen till varför alla är så smala i NY är inte för att de tränar och äter hälsosamt utan för att de super och inte äter alls. De rådde mig att göra "the model thing" och bara strunta i middag för då blev jag fullare snabbare. Ooooook.
Det var dock rätt kul för de var en härlig blandning av folk på festen - bland annat några afroamerikaner, en hippietjej, en hiphopare, en journalist med en sådan där judisk mössa, två hispanic-killar från Queens, ett gäng söta trendiga asiatiska tjejer och en galen alger. Då tycker man ju att det var ändå konstigare att det blev som det blev - att alla tyckte jag var något slags exotisk varelse och att alla bad att få ta på mitt hår och undrade varför jag var så lång. Det blev lite tröttsamt och jag började känna mig som ett cirkusdjur. Till slut fick jag säga: Ok, I'm blond, get over it. Det var som att de aldrig hade sett någon blond förut.
Det blev dans och så men jag drog vidare för att möta upp ett gäng med svenskar som var på Larry Lawrence - en sådan där typisk Brooklynbar med en anonym dörr där man leds in i en lång korridor och tror att man ska komma in i en lägenhet, men så är det en bar. Det var skönt att få prata lite svenska och jag träffade lite nytt folk och alla var jättegulliga.
Vid halv fyra kom jag hem - och smällde i mig (organiska såklart) parmesanchips och schweizisk choklad med havssalt. I dag är jag trött men ska dra ut och shoppa med två svenska tjejer. Hepp!

I går hade jag en lugn dag. Jag sov till tolv och satt hemma och jobbade på eftermiddagen. Sedan tog jag en promenad för att lära känna mitt nya område - och jag gillar det! Det känns lite som när jag var i Karibien, små butiker och frisörsalonger som ställer ut enorma högtalare på gatan som spelar karibisk musik som blandas med musiken från bilar med nedvevade rutor.
Det är massor av folk överallt som hänger på gatorna, hiphop-snubbar som står och hänger vid en bil, barn som leker, killar som spelar rugby (ja på gatan), kvinnor som sitter på yttertrappor och gamla gubbar som röker cigarr på pallar utanför caféer och affärer. Majoriteten är puertoricaner och dominikaner och det vanligaste språket i området är spanska. Jag promenerade runt i en timme och jag såg bara en enda med ljust hår. Men trots att jag nog sticker ut en hel del, är de ingen som bryr sig utan man känner ändå att man smälter in.
Eftersom det här området i Brooklyn är ett så kallat "up and coming"-område så finns det självklart en superdyr och lyxig organisk matvaruaffär. Jag tänkte att eftersom det var fredag så lyxade jag till mig och gick in. Amerikanarna kan verkligen ta i så de kräks - det var lite bajsnödigt trendigt därinne med superhälsogrejer och organiskt hit och dit. Allt var så fint, till och med äpplena var staplade som pyramider. Jag hittade Lindts choklad (som ju hemma inte är särskilt speciell och brukar stå vid kassan) medan den här var framför som europeisk superfin choklad...fick lite hemlängtan och köpte en bit.