Detta har hänt - allt om branden!
Ja, jag är tillbaka. Jag läser precis mitt senaste inlägg här på bloggen, som jag skrev för över en vecka sedan. Så okunnig och naiv om framtiden var jag inte då. Inte kunde jag då ana att bara en dag senare skulle jag komma hem till en sönderbrunnen förkolnad lägenhet och alla mina saker skulle vara borta. Men nu går jag händelserna i förväg.
När jag och Helena flyttade in i den nya lägenheten var allt bra. Den var så fin och mysig! Vi lämnade sakerna och gick på Brooklyn Flea Market i solen, åt cheesecake på Junior´s i Downtown Brooklyn samtidigt som vi sjöng med i 60-talslåtar och åkte sedan på ett gratisevent på Brooklyn Art Museum. En jättefin dag helt enkelt..men jag efterkonstruerar inte nu, jag hade en jobbig känsla i kroppen, men det berodde nog mest på att den där röda veckan hade börjat. Iallafall började saker och ting inte så bra...Joel skickade ett sms att han hade landat och jag gick in i hissen på museét för att åka till Grand Central och få mitt filmmöte....men då fastnade hissen mellan två våningar! I 25 minuter satt jag och kanske 10 andra personer fast i en kokhet hiss som vägrade röra sig. Folk började få panik, satte sig ner och fick ångest och ringde 911. Till slut kom vi dock loss! Jag kastade mig iväg till Grand Central utan möjlighet att hinna hem för att sätta på mig mina utvalda finkläder.. för att när jag äntligen kommit upp ur tunnelbanan mötas av ett sms från Joel som säger att han nog inte kommer vara framme förrän om en dryg timme till. Jag försöker blunda för alkisen som kissar bredvid min bänk och sedan däckar, går och köper skvallertidningar och äter äckliga ostbågar som jag har runt hela munnen när Joel äntligen kommer! Ok...kanske inte riktigt som jag tänkt mig (det blir det ju aldrig) men ändå underbart att se honom!
När vi vaknade upp nästa morgon, var det jättekallt i hela lägenheten och vi sätter på elementen. Efter ett par timmar går vi ut och åker till Harlem för en riktig soul food-brunch på Red Rooster för att sen fortsätta till underbar jazz hemma hos en gammal tant som håller öppet hus i sin lägenhet varje söndag i Washington Heights. Sedan bar det av till Soho för att käka mexikanskt på La Esquina, en asbra restaurang! Vid elvatiden på kvällen åker vi hem till lägenheten i Fort Greene. Jag börjar få misstankar när jag ser hur dörren till lägenheten under oss står på glänt och det verkar vara helt tomt där inne.. När vi kommer upp ser vi att vår dörr också står på glänt och att en lapp från Röda Korset sitter på dörren. Senare ser vi att det står skrivet på lappen något i stil med "The fire started here..."
Vi slår upp dörren och möts av en enormt stark röklukt och ett helt svart rum. Möblerna i vardagsrummet ligger kolsvarta och omkullkastade lite överallt. Jag minns att jag säger något panikartat och att Joel säger: Vi har gått fel, det är inte vår lägenhet. Vi tar upp våra mobiler för att kunna lysa oss fram till sovrummet där vi har lämnat våra resväskor och alla mina saker från förra lägenheten. Där ser det tusen gånger värre ut än i vardagsrummet. Mina resväskor ligger som förkolnade nedsmältna skelett mitt på golvet, utbrända kläder, väskor, skor, böcker, datorn, mina amerikanska mobiltelefoner och bandspelare ligger utspritt överallt i olika stadier av förkolnad eller söndersmältning. Allt är dyngsurt från brandmännens vattenslangar och stanken vidrig. Fönstren är alla utblåsta och det känns som att stå mitt i en skräckfilm. Jag kastar mig ut ur lägenheten och springer ner till grannen en våning ner som öppnar dörren och låter mig låna hans toalett där jag spyr. Lite senare svimmar jag i hans vardagsrum. Joel och ett par andra grannar fixar ficklampor och går upp i lägenheten och letar efter saker som kan tänkas gå att rädda. Jag får sitta hos grannen som försöker tvinga mig att dricka te och varm choklad medan jag skakar och gråter. Allra värst kändes det med datorn och bandspelaren som var fyllda med jobb jag inte skrivit klart. Sedan följer mängder av samtal till Sverige och försäkringsbolag och föräldrar. Föräldrar som väcks mitt i natten och vill sätta sig på första bästa plan till New York. Försäkringsbolag som säger att de "ska ringa upp" men aldrig gör det. Till slut får jag tag på Helena och grannarna kör oss hem till henne där vi får sova över natten. Vi däckar men vaknar tidigt och kan knappt förstå att det är sant.
Nästa dag fylldes med ännu fler telefonsamtal, hitta ett nytt boende, snack med killen vi hyrde av som självklart chockas lika illa som oss, köpa nya kläder och det värsta: Att åka tillbaka till lägenheten i dagsljus för att se hur jävla illa det är. Jag lyckas rädda några smycken, några krämer och ett par klädesplagg (två glitterklänningar och en knallrosa kjol, det absolut mest användbara såklart) , men det var allt. Joel däremot, lyckas rädda en hel del i sin väska (som inte var i plast och inte hade smält sönder). Men han hade å andra sidan bara packning för en vecka, jag hade samlat på mig en hel jävla del på den en och en halv månaden jag hade varit i New York då. Borta. Jag vet att de bara är saker, men sakerna bär på minnen och upplevelser och framförallt trygghet. Att förlora alla ens hemtama saker i ett land där allt är främmande var extra läskigt. Jag kände mig så tom och ensam. Som tur var hittade vi våra pass stinkandes, men oskadda!
Vi flyttade in på ett hostel dit vi tog våra sönderbrända stackars få ägodelar...(rummet stank sedan i en hel vecka tack vare det). Dagen efter läste vi en artikel om branden. Den släcktes av 60 (!) brandmän i fem brandbilar och de vet inte hur branden startade. Det stod även att den började bara en timme efter att vi gått därifrån och att en brandman skadades under släckningsarbete, hur allvarligt vet vi inte.
Vi har än så länge inte fått tillbaka några pengar från boendet och fick ju även betala ett nytt boende. Försäkringsbolaget satte över 3000 spänn vardera, som knappt räckte till det nya boendet. Vi fick använda våra sparpengar för att köpa allt från underkläder, strumpor, skor, kläder, tandborste osv. Ska sätta mig med kvitton och ta fejden med försäkringsbolaget när jag kommer hem. Chocken släppte sedan gradvis lite för varje dag. Och datageniet Joel lyckades rädda mina artiklar i datorn! Men den som inte var utskriven försvann i bandspelaren...
Jag är fortfarande sjukt nojig över allt och lite rädd för mörkret. Vågar inte ha laddare inkopplade i väggen och måste kolla spisen tre gånger. Men det är väl normalt, antar jag.
Resten av veckan med Joel blev faktiskt rätt bra, om än inte så perfekt som jag hade hoppats. Jag berättar mer om det sen. Joel åkte hem i lördags. Nu bor jag hos Helena. I kväll har jag tagit ett glas vin med min gamla roomie Julie och berättat om allt som hänt. Nu vet ni också. Bloggar mer om vad Joel och jag gjorde för fint under hans vecka här snart igen. Som sagt, jag är tillbaka.
Ett okaraktäristiskt beslut...
tog jag i går. Var hemma och skrev på dagen och var lite småbakis men hade ändå bestämt utgång på kvällen. Men till slut insåg jag att jag var alldeles för seg, var tvungen att packa och inte hade lust att sova till ett en dag till. Helena kom över och åt lite pasta framför So you think you can dance och sen hängde hon på fransyskan ut eftersom jag var en sån trist banger. Det trodde ni inte om mig va!!? Jag satt hemma och skrev till halv två och sen gick jag och la mig. Gårdagen kan gå till historien som en av de tråkigaste dagarna här i NY. Men låt så vara - för jag ska ha så sjukt jävla kul i en hel vecka nu med min älskling! Nu är det mesta packat och jag ska snart ringa en taxi för att ta mig och alla mina väskor till Fort Greene och vår nya lägenhet. Känns lite konstigt att lämna mitt hem på 73 South 6th Street...en epok som går i graven och so on.
Klockan nio ska jag stå mitt på golvet på Grand Central och vänta på min älskling. Ja, precis som i tusen filmer jag sett. Jag ska ha en svepande kappa, hatt och röda läppar. Kan knappt vänta. Joel skickade ett sms i morse och sa att han gick på planet. Vi har inte setts på nästan en och en halv månad nu. Han muttrade lite när jag tvingade honom att åka just till Grand Central..men det skiter jag i. Ska jag ha filmscenen så ska jag.
Nu måste jag sluta och stänga väskan. Håll tummar och tår att den nya lägenheten är fin. Och fri från bedbugs och döda råttor i väggarna... för att inte tala om larver. Efter att jag hämtat nycklarna, ska jag och Helena utforska mitt nya Brooklyn-område och gå på Brooklyn Flea Market.
PUSS!
Klockan nio ska jag stå mitt på golvet på Grand Central och vänta på min älskling. Ja, precis som i tusen filmer jag sett. Jag ska ha en svepande kappa, hatt och röda läppar. Kan knappt vänta. Joel skickade ett sms i morse och sa att han gick på planet. Vi har inte setts på nästan en och en halv månad nu. Han muttrade lite när jag tvingade honom att åka just till Grand Central..men det skiter jag i. Ska jag ha filmscenen så ska jag.
Nu måste jag sluta och stänga väskan. Håll tummar och tår att den nya lägenheten är fin. Och fri från bedbugs och döda råttor i väggarna... för att inte tala om larver. Efter att jag hämtat nycklarna, ska jag och Helena utforska mitt nya Brooklyn-område och gå på Brooklyn Flea Market.
PUSS!
Snart flyttar jag till Fort Greene...
....med Joel!!
Peppelipepppepp!!! Jag gjorde visst min debut som fyllebloggare igår. Var ju inte direkt helnykter när jag skrev den senaste bloggposten, nåväl. Lite trött i dag, kan man säga. I morgon vid den här tiden flyttar jag in i Joels och min gemensamma lägenhet (iallafall i en vecka) och bara ett par timmar senare kommer jag möta honom på Manhattan!
Nu ska jag skriva så händerna blöder.
Peppelipepppepp!!! Jag gjorde visst min debut som fyllebloggare igår. Var ju inte direkt helnykter när jag skrev den senaste bloggposten, nåväl. Lite trött i dag, kan man säga. I morgon vid den här tiden flyttar jag in i Joels och min gemensamma lägenhet (iallafall i en vecka) och bara ett par timmar senare kommer jag möta honom på Manhattan!
Nu ska jag skriva så händerna blöder.
Partykväll God knows where...
Precis hemkommen från en utekväll med min nya kompis Sara. Hon är supergullig, grafisk designer från Buffalo och väldigt lik mig. Vi började kvällen på Slate i Flatiron District, där vi käkade nachos och drack flashiga drinkar. Sedan joinade en italiensk fotograf jag lärt känna och hans tyska polare. Vi drog vidare till Eden Lounge i Korea-town där vi drack (flåt) Sex on the beach (oh no) och försökte att inte märka den dåliga technon. Det tog oss tio minuter och sen åkte vi vidare - till ett ställe som hette Apoteca som otippat låg i Chinatown. Det var aschysst, bra musik och superpretentiösa men jättebra drinkar (som jag just nu är jättefylld av). Vi träffade på ett jätteskönt gäng franska flickor och pojkar och hade jätteroligt. När jag hade kommit hem i taxin beslöt jag mig för att kolla in det speak easy- ställe (undangömt med en anonym dörr, very New York) som ligger precis bredvid mig. Det är ett typiskt hiphopställe och verkade lite småkul, men folk verkade röka på lite väl mycket...inte min grej! Nu ska jag dricka mängder av vatten. Godnatt!
New York är aldrig tyst...
...och det är jävligt jobbigt om man vill sova ut på morgonen. I morse vaknade jag klockan sju av att någon byggfirma eller vad faen det var bestämde sig för att borra något här bredvid. De gjorde de för ett par dagar sedan också och jag funderar på att springa ut i morgonrocken och kasta stenar på dem nästa gång.
Det sägs att man väldigt lätt kan bli en New Yorker...det enda som behövs är att man både älskar och hatar staden, gärna på samma gång. I går sa min kompis Matt till mig att man är en New Yorker när man klagar på allt med staden, speciellt tunnelbanan. Scrolla ner lite i den här bloggen så har du en hel post om hur mycket jag hatälskar denna tunnelbana! Och nu vill jag alltså kasta stenar på folk. Ja, de flesta i den här staden är ju rätt aggressiva och explicita. Jag har även börjat märka att jag säger Fuck i varenda mening... en fotograf sa igår: "hey, you're in NY, everone says fuck all the time here. It is what it is."
Nåväl, jag gav till och med en uppsträckning till fransyskan när hon började köra electro klockan nio på morgonen, proppade bomull i öronen och...sov till halv ett! aaaah. Att jag bor precis under en tunnelbanebro och tågen skramlar öronbedövande förbi varje dag, det störs jag faktiskt inte alls av konstigt nog, jag hör det inte ens. Det är nog för att skramlet är konstant. Det är New York i ett nötskal - konstant skrammel.
Anyhow, sen sist har jag jobbat med prinsen yet again. I går var han på nån konferens (snark) och höll tal. Sedan drog jag hem och lämnade två artiklar, stötte på en annan grej som jag lyckades få sålt också. Var skönt att jobba hemifrån och slippa springa runt på Starbucks och jaga internet. Sedan åkte jag och Matt till Greenpoint och åt middag på Manhattan Inn, ett snyggt ställe med pianobar och bra mat. Sedan promenerade vi till Williamsburg och mötte upp Helena och tog en drink som självklart hette Saint Helenas på Oyster Bar. Vi har gått förbi de stället massa gånger och tyckt det sett så mysigt ut - vi hade rätt. Det kändes som att vara i en gammal klassisk film. Bartenderna hade fluga och hängslen och såg ut som att de var portierer i The Shining.
Sen gick jag hem och däckade och här är jag nu i sängen. Julie och jag ska beställa hem thai-mat nu (ja till frukost) och sen ska jag jobba. Joel ligger på mig massa så att jag inte ska jobba när han är så jag måste jobba massa nu innan.
Ikväll ska jag gå ut med min nya kompis Sara, som är amerikan och jobbar som grafisk designer men vill bli konstnär. Hon är jätteduktig och har ritat av mig en gång. Hon har mejlat en jättelång lista med coola klubbar som vi ska testa..ooiii!
Det sägs att man väldigt lätt kan bli en New Yorker...det enda som behövs är att man både älskar och hatar staden, gärna på samma gång. I går sa min kompis Matt till mig att man är en New Yorker när man klagar på allt med staden, speciellt tunnelbanan. Scrolla ner lite i den här bloggen så har du en hel post om hur mycket jag hatälskar denna tunnelbana! Och nu vill jag alltså kasta stenar på folk. Ja, de flesta i den här staden är ju rätt aggressiva och explicita. Jag har även börjat märka att jag säger Fuck i varenda mening... en fotograf sa igår: "hey, you're in NY, everone says fuck all the time here. It is what it is."
Nåväl, jag gav till och med en uppsträckning till fransyskan när hon började köra electro klockan nio på morgonen, proppade bomull i öronen och...sov till halv ett! aaaah. Att jag bor precis under en tunnelbanebro och tågen skramlar öronbedövande förbi varje dag, det störs jag faktiskt inte alls av konstigt nog, jag hör det inte ens. Det är nog för att skramlet är konstant. Det är New York i ett nötskal - konstant skrammel.
Anyhow, sen sist har jag jobbat med prinsen yet again. I går var han på nån konferens (snark) och höll tal. Sedan drog jag hem och lämnade två artiklar, stötte på en annan grej som jag lyckades få sålt också. Var skönt att jobba hemifrån och slippa springa runt på Starbucks och jaga internet. Sedan åkte jag och Matt till Greenpoint och åt middag på Manhattan Inn, ett snyggt ställe med pianobar och bra mat. Sedan promenerade vi till Williamsburg och mötte upp Helena och tog en drink som självklart hette Saint Helenas på Oyster Bar. Vi har gått förbi de stället massa gånger och tyckt det sett så mysigt ut - vi hade rätt. Det kändes som att vara i en gammal klassisk film. Bartenderna hade fluga och hängslen och såg ut som att de var portierer i The Shining.
Sen gick jag hem och däckade och här är jag nu i sängen. Julie och jag ska beställa hem thai-mat nu (ja till frukost) och sen ska jag jobba. Joel ligger på mig massa så att jag inte ska jobba när han är så jag måste jobba massa nu innan.
Ikväll ska jag gå ut med min nya kompis Sara, som är amerikan och jobbar som grafisk designer men vill bli konstnär. Hon är jätteduktig och har ritat av mig en gång. Hon har mejlat en jättelång lista med coola klubbar som vi ska testa..ooiii!
Prinspartaj och Halloweenparad!
Efter en död helg har veckan börjat bra mycket mer levande. Jag är fortfarande sjukt förkyld men överlever med Dayquils. I går måndag var jag på FN igen...för prins Daniels besök.. var kul att vara där men det blev inte så mycket mer av det! Sedan mötte jag Helena för att kolla in Halloweenparaden i West Village, så glad för det, jag trodde jag hade missat hela Halloween i min stackars sjukdomsyra. Det var jättekul att se folks galna kostymer! Sedan gick vi till Tacombi på Elizabeth Street, ett jättemysigt tacoställe som jag upptäckte tillsammans med Erika. Det är en uppvärmd utegård med en tacovagn och det var massor av utklädda människor och mysig stämning. Vi talade om livet och efter ett tag kom ett mexikanskt band och spelade mariachi. Det var fint.
I dag har jag jobbat hela dagen med prins Daniels besök, det var ett fullspäckat schema. Dagen började i Harlem på en skola, fortsatte till Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster i Harlem där vi åt lunch och jag snodde åt mig några citat från prinsen. Sedan vidare på lite fler ställen med avslut på den kungliga balen där Madde och Daniel minglade loss och jag sprang till Starbucks för att lämna texten och sen gick hem efter att röda mattan var avklarad. I dag väljer jag soffan, pasta och Sex and the City före vilken bal på slottet som helst.
Eventuellt fortsätter jag jobba med prinsen i morgon..det får jag veta någon gång i natt.
Dags att sova nu..men jag är inte trött!! Feck.
