whileinnyc

Regnet öser ner utanför på Park avenue. Och här sitter jag med en chai latte på Starbucks och tittar på mängden av människor som skyndar fram på gatan med paraplyet i högsta hugg. Skyltarna på de gula taxibilarna har börjat lysa i den analkande skymningen och jag vill flytta in här på Starbucks. Aldrig gå utanför dörren igen. Mitt nyinköpta vintageparaply stinker våt gammal textil - som en gammal tant. Och batterierna på datorn är fullladdade. Jag skulle kunna bo här ett tag.

Jag är lite fundersam idag. På ett bra sätt dock. Men icke desto mindre fundersamt. Jag saknar alla där hemma, men jag vill nog inte flytta hem. Jag har börjat inse att jag faktiskt skulle kunna klara att arbeta och bo i den här staden - något som väldigt många drömmer om men inte klarar. Jag har jobb, jag har boende, jag har visum...så varför inte? Jo, för att alla ni är därborta. Fan för er! Kan ni inte pallra er hit?

I dag vaknade jag väldigt sent för jag kunde inte sova igår. Jag satt uppe och kollade på det värsta tänkbara programmet...Värsta pojkvänsakademin på TV3. Fy fan, har aldrig sett något värre, värsta skiten. Men det var det enda jag hittade på Play...skäms. När jag äntligen pallrat mig upp gick jag till underbara Marlow & Sons och köpte supergoda mackor. Sedan tog jag mig in till Manhattan i regnet för att få låna lite kontorsglans på Bonniers högkvarter här i NY. Feck vad avis jag blev. En nyfunnen vän har sitt kontor där och jag lånade skrivaren och scannern. Själv är man ju en stackars fattig stackare som sitter vid ett rangligt träbord i Brooklyn...men det är fan inte fy skam det heller! Vi gick och tog en fika på FIKA, svenska caféet som jag skrev om när jag sist var här. Flashback.

Nu ska jag jobba. JA, det ska jag. Skulle ha druckit med en kompis ikväll - men det ska jag inte längre. Nog lika bra.