whileinnyc

Ja, jag är tillbaka. Jag läser precis mitt senaste inlägg här på bloggen, som jag skrev för över en vecka sedan. Så okunnig och naiv om framtiden var jag inte då. Inte kunde jag då ana att bara en dag senare skulle jag komma hem till en sönderbrunnen förkolnad lägenhet och alla mina saker skulle vara borta. Men nu går jag händelserna i förväg.

tog jag i går. Var hemma och skrev på dagen och var lite småbakis men hade ändå bestämt utgång på kvällen. Men till slut insåg jag att jag var alldeles för seg, var tvungen att packa och inte hade lust att sova till ett en dag till. Helena kom över och åt lite pasta framför So you think you can dance och sen hängde hon på fransyskan ut eftersom jag var en sån trist banger. Det trodde ni inte om mig va!!? Jag satt hemma och skrev till halv två och sen gick jag och la mig. Gårdagen kan gå till historien som en av de tråkigaste dagarna här i NY. Men låt så vara - för jag ska ha så sjukt jävla kul i en hel vecka nu med min älskling! Nu är det mesta packat och jag ska snart ringa en taxi för att ta mig och alla mina väskor till Fort Greene och vår nya lägenhet. Känns lite konstigt att lämna mitt hem på 73 South 6th Street...en epok som går i graven och so on.

Klockan nio ska jag stå mitt på golvet på Grand Central och vänta på min älskling. Ja, precis som i tusen filmer jag sett. Jag ska ha en svepande kappa, hatt och röda läppar. Kan knappt vänta. Joel skickade ett sms i morse och sa att han gick på planet. Vi har inte setts på nästan en och en halv månad nu. Han muttrade lite när jag tvingade honom att åka just till Grand Central..men det skiter jag i. Ska jag ha filmscenen så ska jag.

Nu måste jag sluta och stänga väskan. Håll tummar och tår att den nya lägenheten är fin. Och fri från bedbugs och döda råttor i väggarna... för att inte tala om larver. Efter att jag hämtat nycklarna, ska jag och Helena utforska mitt nya Brooklyn-område och gå på Brooklyn Flea Market.
PUSS!

....med Joel!!
Peppelipepppepp!!! Jag gjorde visst min debut som fyllebloggare igår. Var ju inte direkt helnykter när jag skrev den senaste bloggposten, nåväl. Lite trött i dag, kan man säga. I morgon vid den här tiden flyttar jag in i Joels och min gemensamma lägenhet (iallafall i en vecka) och bara ett par timmar senare kommer jag möta honom på Manhattan!

Nu ska jag skriva så händerna blöder.

Precis hemkommen från en utekväll med min nya kompis Sara. Hon är supergullig, grafisk designer från Buffalo och väldigt lik mig. Vi började kvällen på Slate i Flatiron District, där vi käkade nachos och drack flashiga drinkar. Sedan joinade en italiensk fotograf jag lärt känna och hans tyska polare. Vi drog vidare till Eden Lounge i Korea-town där vi drack (flåt) Sex on the beach (oh no) och försökte att inte märka den dåliga technon. Det tog oss tio minuter och sen åkte vi vidare - till ett ställe som hette Apoteca som otippat låg i Chinatown. Det var aschysst, bra musik och superpretentiösa men jättebra drinkar (som jag just nu är jättefylld av). Vi träffade på ett jätteskönt gäng franska flickor och pojkar och hade jätteroligt. När jag hade kommit hem i taxin beslöt jag mig för att kolla in det speak easy- ställe (undangömt med en anonym dörr, very New York) som ligger precis bredvid mig. Det är ett typiskt hiphopställe och verkade lite småkul, men folk verkade röka på lite väl mycket...inte min grej! Nu ska jag dricka mängder av vatten. Godnatt!

...och det är jävligt jobbigt om man vill sova ut på morgonen. I morse vaknade jag klockan sju av att någon byggfirma eller vad faen det var bestämde sig för att borra något här bredvid. De gjorde de för ett par dagar sedan också och jag funderar på att springa ut i morgonrocken och kasta stenar på dem nästa gång.
Det sägs att man väldigt lätt kan bli en New Yorker...det enda som behövs är att man både älskar och hatar staden, gärna på samma gång. I går sa min kompis Matt till mig att man är en New Yorker när man klagar på allt med staden, speciellt tunnelbanan. Scrolla ner lite i den här bloggen så har du en hel post om hur mycket jag hatälskar denna tunnelbana! Och nu vill jag alltså kasta stenar på folk. Ja, de flesta i den här staden är ju rätt aggressiva och explicita. Jag har även börjat märka att jag säger Fuck i varenda mening... en fotograf sa igår: "hey, you're in NY, everone says fuck all the time here. It is what it is."

Nåväl, jag gav till och med en uppsträckning till fransyskan när hon började köra electro klockan nio på morgonen, proppade bomull i öronen och...sov till halv ett! aaaah. Att jag bor precis under en tunnelbanebro och tågen skramlar öronbedövande förbi varje dag, det störs jag faktiskt inte alls av konstigt nog, jag hör det inte ens. Det är nog för att skramlet är konstant. Det är New York i ett nötskal - konstant skrammel.

Anyhow, sen sist har jag jobbat med prinsen yet again. I går var han på nån konferens (snark) och höll tal. Sedan drog jag hem och lämnade två artiklar, stötte på en annan grej som jag lyckades få sålt också. Var skönt att jobba hemifrån och slippa springa runt på Starbucks och jaga internet. Sedan åkte jag och Matt till Greenpoint och åt middag på Manhattan Inn, ett snyggt ställe med pianobar och bra mat. Sedan promenerade vi till Williamsburg och mötte upp Helena och tog en drink som självklart hette Saint Helenas på Oyster Bar. Vi har gått förbi de stället massa gånger och tyckt det sett så mysigt ut - vi hade rätt. Det kändes som att vara i en gammal klassisk film. Bartenderna hade fluga och hängslen och såg ut som att de var portierer i The Shining.


Sen gick jag hem och däckade och här är jag nu i sängen. Julie och jag ska beställa hem thai-mat nu (ja till frukost) och sen ska jag jobba. Joel ligger på mig massa så att jag inte ska jobba när han är så jag måste jobba massa nu innan.

Ikväll ska jag gå ut med min nya kompis Sara, som är amerikan och jobbar som grafisk designer men vill bli konstnär. Hon är jätteduktig och har ritat av mig en gång. Hon har mejlat en jättelång lista med coola klubbar som vi ska testa..ooiii!

Efter en död helg har veckan börjat bra mycket mer levande. Jag är fortfarande sjukt förkyld men överlever med Dayquils. I går måndag var jag på FN igen...för prins Daniels besök.. var kul att vara där men det blev inte så mycket mer av det!
Sedan mötte jag Helena för att kolla in Halloweenparaden i West Village, så glad för det, jag trodde jag hade missat hela Halloween i min stackars sjukdomsyra. Det var jättekul att se folks galna kostymer! Sedan gick vi till Tacombi på Elizabeth Street, ett jättemysigt tacoställe som jag upptäckte tillsammans med Erika. Det är en uppvärmd utegård med en tacovagn och det var massor av utklädda människor och mysig stämning. Vi talade om livet och efter ett tag kom ett mexikanskt band och spelade mariachi. Det var fint.
I dag har jag jobbat hela dagen med prins Daniels besök, det var ett fullspäckat schema. Dagen började i Harlem på en skola, fortsatte till Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster i Harlem där vi åt lunch och jag snodde åt mig några citat från prinsen. Sedan vidare på lite fler ställen med avslut på den kungliga balen där Madde och Daniel minglade loss och jag sprang till Starbucks för att lämna texten och sen gick hem efter att röda mattan var avklarad. I dag väljer jag soffan, pasta och Sex and the City före vilken bal på slottet som helst.
Eventuellt fortsätter jag jobba med prinsen i morgon..det får jag veta någon gång i natt.
Dags att sova nu..men jag är inte trött!! Feck.

Till slut gick jag ut ur huset och mötte upp Sköna Helena. Vi promenerade på stan och försökte hitta efter ett ställe där vi kunde äta pannkakor med lönnsirap trots att brunch-tiden för länge sedan var över. Det misslyckades och slutade med att vi hittade en mörk och härligt skabbig brittisk pub där vi åt de mest konstigaste saker...det var smörgåsar med hommus och äpple och avokado och andra mackor med smält ost, pommes frites och någon friterad skit som hette tots. Nåja, jag äter inte mer i dag. Och jag åt faktiskt inte ens upp så en sån jävla kalorichock blev det inte ändå....(intalar jag mig såklart #söndagsångest#)

Vi talade djupt och lågt om livet och det var det. Och så kollade vi lite fascinerat på snön som höll på att smälta bort i gatuhörnen. Sedan köpte jag kattmat och rosa lemonad. Nu lyssnar jag på Robyn och snyter min näsa. Snart ska jag skriva jobb. Dagen blev bra till slut. Förlåt att jag har ett tråkigt liv i dag och känner behovet av att berätta om det. I morgon kanske jag hånglar med prins Daniel, vem vet? Det kanske blir roligare att berätta om - han är i stan och jag ska bevaka det, tror jag.
Puss.

Nu sjunger halloween-helgen på sista versen.. och det enda jag har varit utklädd till är en dunderförkyld stackare med rinnande näsa och röda ögon. Ja, jag är sjuk. Och jag känner mig ömklig. Kollade precis upp synonymer till ordet ömklig och fann en mängd fascinerande  adjektiv som jag skulle kunna applicera på mig själv. Så här kommer de i urval:

ömklig

usel, eländig, ynklig, stackars, erbarmlig, dålig, jämmerlig, sorglig, miserabel, bedrövlig; beklagansvärd, ömkansvärd

Jag gillar erbarmlig bäst. Jag är härmed erbarmlig. I går hade vi till råga på allt snöstorm här i New York. Vilket självklart resulterade i att det läcker ifrån taket i badrummet.  Och självklart droppar det konstant precis ovanför toalettstolen. Så vill man gå på toa får man räkna med att det inte bara strilar nerifrån utan också att man blir superblöt i skallen. Jag funderar på att ta med mig ett paraply nästa gång jag måste gå. Jävla sunklägenhet. Hat, hat, hat.

Nåväl, jag var ute i fredags, trots min rinnande näsa och onda hals. Nu i efterhand kanske inte det var det bästa av beslut. Tacka vet jag nattöppna apotek, på väg till den fjärde och sista baren för kvällen sprang jag in för att köpa lite nässpray så att jag kunde klara att andas - och fortsätta festa. Jag blev bjuden på whisky..för det ska man tydligen bli frisk av - det klarade jag inte att dricka så det byttes ut mot en rosa drink - mer i min smak. Kvällen avslutades med dyra rödviner på en efterfest på en kompis takterass (notera att detta var innan det började snöa).

Vi var ett gäng svenskar och en amerikan på ett gäng ställen i fredags - inga som egentligen är värda att nämna. Men för att jag ska minnas så gör jag det ändå. Började på W Bar i West Village, mysigt och trevligt. Fortsatte till The Dove i samma område, helt ok drinkar men ingen bra musik. Sedan hade jag hört om Red Egg som skulle vara det nya heta stället. Där köade vi ett tag men struntade sen i det och hoppade in på första bästa bar runt hörnet - vilket råkade vara den baren som är Steves och Adrians bar i Sex and the City för er som vet. Den var inget och ha och då åkte vi till en konstig dive bar nära där mina kompisar bor och det var där jag drack whisky och rosa drinkar. Okej kväll i trevligt sällskap men saknade verkligen elementet dans.

I går vaknade jag upp till snöstormen. Och stannade inne resten av dagen. Helena kom över och vi kollade på en film vi inte hängde med i och åt en hemkörd pizza som inte var god ackompanjerat med rökta cheddarpopcorn som inte heller var särskilt goda. Till slut väckte Helena mig och berättade att hon skulle gå hem. I dag har jag inte gått upp ur sängen än. Funderar på om jag borde äta något och kanske jobba lite. Men jag vill inte för jag har det så mysigt här med min dator, boken och snusnäsdukarna.

Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv. Hejdå!

Jag och katten Mouche var inte bästisar i början. Men vi har börjat gilla varandra mycket bättre nu. Han har fattat att han inte ska hänga i min säng.

Det här är min tunnelbanestation Marcy Avenue.
Dagens lärdom: Jag hatar New Yorks tunnelbana.
Dagens lärdom 2: New Yorkare är väldigt solidariska med sin tunnelbanelinje. Det är helt sjukt. Bor man på till exempel på M-linjen (som jag gör) måste man berätta för allt och alla hur bra just den linjen är och att den minsann går snabbast till de bästa ställena och alltid är i tid.
Men det stämmer ju sällan. Visst, New Yorks tunnelbana går ofta (med undantag för L) men man kan få stå och vänta aplänge på stationen i hundramiljoner graders värme då du har bylsat på dig massor av kläder och bär på en dator och trettio kassar. Jag måste alltid kasta av mig jackan när jag kommer under jord, whats up with that? Tacka vet jag Sveriges iskalla tub. Och det finns ingenstans att veta hur långt tid det tar innan nästa tåg kommer (igen med undantag för L som kanske måste berätta för sina resenärer att den aldrig kommer), så ibland kan man få stå och vänta i 20 minuter utan att ha en aning om man borde ta på sig jackan igen, pinna uppför alla trapporna (rulltrappa? Glöm det!) och ta en taxi istället. Och är man sen (vilket jag ju alltid är) så går det inte att ringa och berätta det för personen som står någonstans på andra sidan stan och väntar på dig, för det finns ingen mobiltäckning någonstans. Komplett radioskugga och hett som i helvetet. Min närmsta tunnelbanestation är dock ovan jord, så det är ju bra. Man kan ringa och man slipper svettas ihjäl. Vänta, börjar jag bli solidarisk med min tunnelbanestation? Är det ett tecken på att jag passar in? Jaja, jag gillar dock alla musiker som spelar grymt bra på stationerna.
I-landsproblem så det skriker om det, jag vet. Men jag ville ju bara ta en liten paus i transkriberingen av en 1 1/2 timmes lång intervju.

Regnet öser ner utanför på Park avenue. Och här sitter jag med en chai latte på Starbucks och tittar på mängden av människor som skyndar fram på gatan med paraplyet i högsta hugg. Skyltarna på de gula taxibilarna har börjat lysa i den analkande skymningen och jag vill flytta in här på Starbucks. Aldrig gå utanför dörren igen. Mitt nyinköpta vintageparaply stinker våt gammal textil - som en gammal tant. Och batterierna på datorn är fullladdade. Jag skulle kunna bo här ett tag.

Jag är lite fundersam idag. På ett bra sätt dock. Men icke desto mindre fundersamt. Jag saknar alla där hemma, men jag vill nog inte flytta hem. Jag har börjat inse att jag faktiskt skulle kunna klara att arbeta och bo i den här staden - något som väldigt många drömmer om men inte klarar. Jag har jobb, jag har boende, jag har visum...så varför inte? Jo, för att alla ni är därborta. Fan för er! Kan ni inte pallra er hit?

I dag vaknade jag väldigt sent för jag kunde inte sova igår. Jag satt uppe och kollade på det värsta tänkbara programmet...Värsta pojkvänsakademin på TV3. Fy fan, har aldrig sett något värre, värsta skiten. Men det var det enda jag hittade på Play...skäms. När jag äntligen pallrat mig upp gick jag till underbara Marlow & Sons och köpte supergoda mackor. Sedan tog jag mig in till Manhattan i regnet för att få låna lite kontorsglans på Bonniers högkvarter här i NY. Feck vad avis jag blev. En nyfunnen vän har sitt kontor där och jag lånade skrivaren och scannern. Själv är man ju en stackars fattig stackare som sitter vid ett rangligt träbord i Brooklyn...men det är fan inte fy skam det heller! Vi gick och tog en fika på FIKA, svenska caféet som jag skrev om när jag sist var här. Flashback.

Nu ska jag jobba. JA, det ska jag. Skulle ha druckit med en kompis ikväll - men det ska jag inte längre. Nog lika bra.

Måste jag åka hem? Vill verkligen inte. Känns jobbigt att det är så kort tid kvar. (Ungefär tre veckor) Så mycket kvar att göra och uppleva ju!

Dagens lärdom:

Jag älskar New York.

Nu är jag solo i New York igen- för i dag åkte Erika vidare till Costa Rica och lämnade mig ensam kvar i storstaden. Så här sitter jag nu, med en lätt känsla av övergivenhet, en knastrig ekonomi och massor av jobb som jag borde ha gjort för länge sedan då jag valde att ha roligt i stället. Nåja, man ska väl inte klaga. Sen sist har mycket roligt hänt.

På måndagen vaknade vi upp något mer utvilade än söndagen. Erika drog i väg på stan och jag jobbade en sväng...fick dock inte så mycket gjort. Sedan möttes vi upp och gick och shoppade lite och sedan åkte vi till Whole Foods fantastiska food court på Columbus Circle för att köpa massor av god mat och gå och äta den i Central Park. Efter det drog vi till Chelsea och mötte upp Helena och Hellen för att äta på den veganska restaurangen Blossom. Jag hade kollat upp den eftersom alla de andra förutom jag är vegetarianer going on veganer så jag tänkte att jag skulle göra alla glada..samtidigt som jag skulle få chansen att testa något nytt! Tji fick jag..min mat var ok men alla var rätt missnöjda, det smakade ju inget - trist! Det går att göra så bra och så försökte de bara härma kött. Vi tröstade oss med munkar på Dunkin Donut och sen gick vi på standup på Upright Citizen's brigade, där Hellen pluggar för att bli standup-komiker. Det var ganska varierande kvalitet på uppträdandena...men på det hela taget en kul kväll!

På tisdagen promenerade vi över Williamsburg Bridge in till Lower East Side från min lägenhet, det tog bara typ en kvart - och vilken utsikt! Blev som vanligt farligt förälskad i stan och svor att jag ska bo här igen, och det snart. Shoppade lite och gick än en gång på Whole Foods, denna gång avnjöt vi maten på en bänk i Nolita. Sedan gick färden till Midtown där vi efter lite ärenden hittade en lugn och härlig oas (vilket är extremt sällsynt i Midtown) i Bank of America Tower, där vi käkade kebab/falafel och kollade på schackspelarnas ivriga spel. Dagen slutade med att vi mötte upp min nya vän Mikael och hans fästman Claudio för att kolla på Billy Elliott-musikalen på Broadway, som var helt jävla fantastisk! Musikal rockar, älskar det så! Sedan toppade vi det med ett glas skumpa på takbaren Ava Lounge som har en härlig utsikt över Times Square.

Erika, jag och New York.

Vi försökte självklart se coola ut på diverse bilder.

Att fota mig själv i spegeln på lyxiga hotelltoaletter har nog gått och blivit en hobby.

Jag och Mikael på tuben, drömmandes om Billy Elliott!

I dag åt jag och Ika frukost i Williamsburg, kollade lite vintagebutiker och sen var hon borta. Resten av dagen har jag spenderat med att fakturera arbetsgivare och i telefon med halva Sverige...Åsa, Joel, Pappa, Mamma, Joel igen, Pappa igen, Joel igen och sen Hanna. Aaah inget botar Ika-längtan bättre än alla andra viktiga människor där hemma! Nu ska jag nog snart koka lite pasta och försöka jobba lite.

Nu har det gått ett par dagar sedan jag bloggade...och det har berott på att det har varit fullt upp! Nu är jag egentligen alldeles för bakis och trött för att blogga men jag gör det ändå. I torsdags började två ordentligt späckade dagar med kungabesöket. På torsdagseftermiddagen stod vi på röda mattan och väntade på kungligheterna utanför Scandinavia House...som slutade i att jag fick det enda citatet av drottningen av alla journalisterna! (Ja, jag är bäst.) Det gick jag och fotografen Johannes och firade på restaurang Lupa i West Village och sedan fortsatte jag på Biergarten i Williamsburg med Helena.

På fredagen var det fullt upp sen tidig morgon med kungaparet...först var vi på FN:s högkvarter och fick en rundvandring och hängde på när kungen och drottningen hälsade på Ban Ki-Moon och hans fru. Det var jävligt coolt tyckte jag...


Foto: Johannes Worsoe Berg
Här går jag med drottningen och Ban Ki-Moons fru...lite casual så där...:)


Det var väldigt fin utsikt från FN-skrapan! Foto: Johannes Worsoe Berg
Sedan lunchade vi vid Columbus Circle för att sedan bege oss till Hilton Hotel och jobba och invänta den kungliga balen och röda mattan nummer två. Till slut kom de:

Foto: Johannes Worsoe Berg
Att komma hem efter balen var bland det bästa för där hemma väntade ERIKA!! Vi drack vin och pratade och sen däckade vi..skumt underbart att hon helt plötsligt var här. I går gick vi och shoppade i Soho och Nolita och av en slump råkade vi hamna i Little Italy - där jag även råkade äta det äckligaste jag någonsin ätit i form av en dålig ursäkt för en panini. Sedan sov vi en stund innan vi gick och åt med ett jättegäng av svenskar på Aurora i Williamsburg - mycket trevligt. Färden fortsatte till speak easy-baren Larry Lawrence och sedan tänkte vi gå hem. Men ändrade oss ett kvarter hemifrån och kastade oss in i en taxi och åkte till (tredje gången gillt) Kenmare. Där dansade vi och drack mängder hela natten lång för att sedan gå på efterfest i huset bredvid tillsammans med ett gäng modefotografer. (Ja, ännu fler modefotografer!?! - de dräller av dem).

I denna kronologiska uppräkning av mitt liv har vi äntligen kommit till i dag....när vi vaknade klockan tre(!)på eftermiddagen gick vi till Egg och åt pannkaksfrukost, drack lemonad och ritade teckningar på bordet - för det får man där. Sedan gick vi och gjorde manikyr - Erika guld och jag nougat. Nu har vi ätit pasta hemma och diskuterat livet på det där sättet man bara gör när man är bakis och ska snart sova för att vara pigga och glada i morgon! PÖSS!

Efter mötet med fotografen skajpade jag istället för att jobba...och sen gick jag till Diane von Furstenberg och köpte en svindyr väska på beställning av syrran. Jaha, det var de 7000 kronorna kände jag...även fast det inte var mina pengar fick jag faktiskt lite ångest. Men men, har man lyxsyrra så har man! Även om att det känns som ett sundhetstecken att jag fick ångest...det känns inte riktigt okej att lägga så mycket på en väska, det är vad jag betalar för mitt boende i månaden hemma i Sverige för guds skull!
Sedan vandrade jag runt en stund utan att hitta något och till slut var jag så trött på att vandra med mina miljoner påsar att jag gick hem. Väl hemma har jag pysslat och gjort det beboeligt och på gränsen till lite mysigt i mitt lilla rum med luftmadrassen. Det måste ju se fint ut när Erika kommer hit!
Sedan har jag förberett inför kungabesöket och sitter nu här med datorn och ett glas rött. Skönt med en hemmakväll! Önska mig lycka till i morgon när jag ska träffa kungen och drottningen - jättenervös!

Det värsta med hemmakvällar och tidskillnader....jag vill så gärna ringa till Joel och säga godnatt som jag brukar göra hemma. Men det är ju mitt i natten redan hemma... snyft.